fredag 30 januari 2015

Omdöme om en bok

Själv tycker jag inte att denna typ utav bok är specielt kul att läsa men för att vara en deckare så blev dne bättre och bättre ju längre in i boken man kom. I början var jag lite förvirrad för det hända så mycket men allt föll på plats senare i boken. Det var många olika perspektiv och saker man fick hålla reda på får att förstå vissa saker och få den där aha upplevelsen när någon kommer på något som en annan person gjort mycket tidagre i boken.

Som sagt början var rätt lång tråkig och förvirrande och man fick läsa rätt noggrant för att förstå vissa delar men när man kom till andra fjärdedelen av boken så blev det bättre och man förstog mer, men det hända inte lika mycket på ett tag då. Vid lite mer än halva boken börja saker hända och den blev mycket mer spännande och livlig.

Boken är skriven i normal svenska alltså inte så mycket krångliga ord och konstig ordföljd utan texetn var enkel att förstå.

Jag tror författaren ville veta hur vissa familjer kan ha det och hur att även inom kärlek kan något så fel som mord och misshandel träffa. Tror också att hon ville visa hur det är i en polisutredning med denna typ av mord för jag tror att många undra varför någon skulle gå så långt som att mörde nån för nåt eller nån som de bryr sig mycket om, för det händer rätt ofta i verkligheten. 

töntig och ful

Jag läste fulast i världen av Ingrid Olsson.

Boken handlar om Simon och Siw som träffas på en campingplats och blir kära. Men bara ett par dagar och när semestern är slut tappar de kontakten. simon har flyttat under sommaren och hamnar i siws klass. båda tycker de är bra. Men inte länge för ''skoldrottningen'' Evelina bestämmer att Simon är töntig och ful. Siw förstår att hon måste undvika Simon annars kan ju hon åxå bli en tönt... simon fattar inte varför siw ingronerar han. Siw går och är besvärad för hon är inte sig själv.






Jag har löst oepparkakshuset. Jag tycker att boken var spännande men också tråkig. Det va spännande för man fick först följa offret och sen boven och sen så hände det brott eller mord sim han/hon gjorde. När det inte handlade om brottet var det väldigt tråkigt men sen när det handlade om brottet så fick man en känsla av att man var en av poliserna som jagade boven. Det var oftast jag form men på vissa tillbakablickar var det då form.

Fallet G skriven av Håkan Nesser

Jag har läst deckaren "Fallet G" skriven av Håkan Nesser. Om man skulle säga att någon del av boken var bättre eller sämre, skulle jag säga att de första 50 sidorna och de sista 50 sidorna var bäst. Där hölls spänningen i liv hela tiden, i början så fick man reda på första mordet och man började fundera och kommissarien och polisen fick fram olika ledtrådar som förde boken framåt. I mitten av boken så gick det väldigt långsamt, spänningen liksom stannade till och det var inget som riktigt avslöjades. Då blir det genast mycket segare att läsa och man blir lätt ointresserad. Men framåt slutet så tog boken fart, det var massor av oväntade saker som fick igång funderingarna hos mig. Författaren fick till ett oväntat och bra slut, man fick en funderare och efter en stund så hamnade pusselbitarna på plats.
Författaren har ett vårdat språk och inte alls många svordomar i. Han gestaltar mycket och beskriver mycket miljöer, det gör att man får en klarare bild i huvudet och följer lättare med i boken. Det är en spännande bok som jag framförallt skulle rekommendera till de som kan vänta till sista sidan innan det hettar till. Jag tycker den blev lite väl seg vissa delar men tycker författaren fick till ett väldigt bra slut.

I farans riktning

Den här boken var en väldigt bra bok för att Viveca Sten som skrivit den inte använde så mycket svåra ord vilket gör boken lättläst. Den här boken tillhör morden i sandhamn serien och om man skulle jämföra den här boken med till exempel någon bok från morden i midsomer serien så är det betydligt mindre namn att hålla reda på. När det är mycket namn i en bok tycker jag att den kan bli väldigt rörig och man tappar läslusten. I den här boken var det kanske 6 eller 7 namn att hålla reda på och det gjorde det lätt för mig att hänga med i boken. Den här boken passade jättebra att läsa nu för att det var under julafton och mellandagarna som denna bok utspelade sig och snart är det jul här också. Viveca Sten var bra på att hålla spänningen vid liv. Hon gestaltade mycket när hon skrev så det kändes som att man flöt in i miljön när morden begicks. Det blev då mycket spännande och levande.
"Vad händer med mig? Hann hon tänka innan våldsamma kräkningar fick hela kroppen att skaka. Sur magvätska, svart mot det vita, ångade när det stänkte mot snön. Det blev varmt i trosorna. Hjälp mig, försökte hon få fram men det blev bara ett hest kraxande långt ner i strupen. Visst var det en skugga som skymtade längre bort i mörkret?".
Det var ett citat från boken när Jeanette dog och när jag läste det kunde jag föreställa mig hur Jeanette såg ut när hon kämpade i snön och hur hon mådde.

Det fanns två delar i boken som var väldigt tråkiga. Det var när man fick följa Nora Linde och hennes ex man när de firade jul och umgicks med sina barn och när man fick följa Nora på hennes jobb. Det Nora gjorde på sitt jobb var att godkänna en massa papper när företag handlade med varandra. Hon verkade vara någon slags jurist. Jag tyckte inte att det var särskilt spännande i den delen av boken och jag trodde att Nora skulle komma in i bilden i slutet av boken och det skulle bli någon slags parallellhandling. Det blev mera som en flopp, jag kunde lika gärna ha struntat i att läsa om Nora, hade ändå inte missat något viktigt i utredningen.

Jag tror att Viveca vill berätta för oss om hur mycket hat mot invandringen och främlingsfientlighet det finns i Sverige. Det fanns en organisation i boken som hette"Nya Sverige" det var en främlingsfientlig grupp som jobbade för att minska på invandringen.
En person som var med i Thomas Andreassons utredning hette Aram. Han kommer från Irak som flykting. En kväll nör Aram var ute och privatspanade blev han upptäckt av två personer som kom från organisationen som hette Nya Sverige. Personerna sa då:
- Titta en blatte!
Vi tar honom. Aram blev brutalt misshandlad och slängd i en buske efter det.
En man som var ute och gick med hunden hittade Aram och ringde direkt 112.
Aram blev inlagd på intensiven och var nära att dö men klarade sig med nöd och näppe.

Den man älskar - Marie Ljungstedt

Jag har löst "Den man älskar" av Marie Ljungstedt.
Boken var sådär enligt mig. Början och enda till en bra bit efter halva var väldigt seg och tråkig. Det hände i princip ingenting och man fattade knappt någonting heller så jag blev inte så intresserad av att läsa vidare. Dock i slutet så blev den lite spännande ibland och man fick äntligen veta vem mördaren var och hans motiv till morden. Jag tycker att man borde ha fått veta det tidigare, kanske inte både vem han är och varför, för själva tanken är ju att man ska undra och vilja läsa vidare för att få svar. Men när man verkligen inte vet nånting det är bara en okänd person som berättar hur han mördar flera stycken och man vet inte ens varför, så blir det ganska tråkigt. Så slutet var den bästa och mest spännande delen i boken. Boken är skriven i tredje person vilket var passande i den här boken men jag själv tycker mer om böcker som är skrivna i jag-form eftersom det känns mer personligt och mer som att det är på riktigt vilket gör det mer spännande. Man kan föreställa sig hur allting känns och ser ut osv mycket bättre. Den var skriven med vardagligt språk, inte så formellt alltså och det tyckte jag personligen var bra eftersom det gör det mer realistiskt. Det jag upplevde att boken vill förmedla är att även om någonting känns tungt, någonting har hänt eller liknande så måste man alltid tänka på vad man gör. Gör man något dåligt en gång så är man troligtvis fast och gör det igen av olika anledningar. Eftersom personen i boken ångrade att han dödat den första personen men dödade sedan en till eftersom han hade bevis. Han ångrade även att han dödat honom men nu var han inne i en ond cirkel som är fruktansvärt svår att ta sig ur. Så är det i verkliga livet också även om det inte handlar om mord precis.

Sandmannen- Lars Kepler

Jag har läst boken Sandmannen av Lars Kepler. Hela boken var otroligt spännande, det var knappt en enda sekund som det inte hände något vilket jag gillar med boken. Men det som var extra bra det var nog när han förklarade om när dom fann Mikael på rälset. Man fick massor av bilder i huvudet när allt hände. Jag fick även en obehaglig känsla när jag läste det, jag fick massor av frågor i huvudet som t.ex vart kom han ifrån? Hur kan han vart borta så länge? Osv. När man sedan läser texten och läser mellan raderna så kan man klura ut svaren till alla dessa frågor. Det är bra att man får tänka väldigt mycket i boken. Som t.ex vem det var som hade begravt kvinnan, dom sa inte direkt vem det var men man kunde tänka till och lista ut vem det var. Lars ordval var väldigt bra valt för att han använder sig av både det nyare språket och det lite gamlare, han använder sig även av svåra ord i boken men när man läser hela meningen så kan man även där förstå vad han menar. Jag tror han använde sig av det lite nyare ordspråket för att boken släpptes år 2012 vilket betyder att det är nära i tid. Budskapet med boken är nog att man ska inte vara rädd för omvärlden man ska bara se upp om vad man gör och inte säga för mycket. Med det menar jag att dom som "dödade" Mikael hade antagligen något emot honom. Och när dom satt på förhör t.ex så sa Jureks försvarsadvokat: kan inte Jurek ha befunnit sig på ett annat ställe?
Då svarade joona, nej!
Då vart Jurek arg och sa att joonas dotter och Summa skulle försvinna och när dom är borta så kommer han hänga sig.
Jag tror även att budskapet är att även om man förlorar någon nära så ska man inte ge upp, mikael och hans systers föräldrar gav aldrig upp, dom fortsatte leta och tillslut hittade polisen dom. Att ge upp är aldrig slutet på en fråga, kämpar man för något så kommer man alltid att få ett bättre svar än att bara ge upp helt på det. Saken är den att ger man upp hittar man aldrig svaret.

Inferno

Jag har läst boken inferno som är skriven av Dan Brown.
När jag läste inferno så var det första jag kom och tänka på att det är en hel del konsthistoria och trodde det skulle bli ett problem eftersom det inte intresserar mig ett dugg. Men oj så fel jag hade, konsthistorien la charmen i boken och jag tror det var det som gjorde det mer spännande just för att alla platser finns på riktigt och det gör det väldigt verklighetsbaserat. Jag tyckte det mest spännande hände ungefär imitten av boken, när Robert Langdon och Sienna Brooks är instängda i Boboliparken med tiotal soldater efter sig, det tycker jag för att det var ett högt tempo och mycket spänning genom flera kapitel och det var svårt att sluta läsa. Det mindre bra med boken var att det ibland blev kapitel efter kapitel med miljöbeskrivningar om ungefär liknande saker och det kan jag tycke blev lite väl tråkigt. Men utan miljöbeskrivningarna så hade man nog inte förstått det man behövde förstå införnästa kapitel. Dan Brown som är författare till boken har skrivit den i andra perspektiv vilket betyder att han berättar vad personerna gör och vad de tänker. Jag tycker denna stil gjorde det tydligare arr förstå, annars Hadelöv nog inte förstått lika mycket som jag gjort.

Den enögda kaninen

Jag har läst boken den enögda kaninen och den är skriven av Christoffer Carlsson.

den handlar om David och han är på väg till det lilla samhället som han har bott i efter han har flyttat för att studera filosofi. När han kommer till dalen träffar han fem gamla vänner som har hittat ett övergivet hus, de spenderar mycket tid där. De grillar, badar, solar och så har de huset som förråd för alla saker de har stulit och efter ett tag så börjar att lokalbefolkningen att bli oroliga och det förbättras inte när en person försvinner.

Jag tycker att boken var spännande och i boken så visste man inte vad som skulle hända. det var några saker som var konstigt stavade t.ex att det var konstiga mellanslag som skulle vara på andra ställen. Boken var det vid vissa tillfällen som det hände så mycket men det var inte så långt då och det tycker jag är en bra sak.

I boken så visste man att det skulle gå dåligt men man visste inte hur dåligt det skulle gå och och det gjorde så att man ville läsa vidare. jag skulle rekommendera boken till personer som kan läsa fast det inte händer så mycket och det var vissa delar av boken som författaren beskrev så att man blev äcklad och det är bra om man kan klara det bra.
Jag har läst boken mannen som gick upp i rök.
Författare var: sjöwall wahlöö
Jag tycker boken är bra. För att det var mycket undringar om boken med beskrivningar
Jag tyckte bocken blev bättre. Det var segt tills man kom fram till mitten då började det bli spännande man såg värkligen miljön i huvudet.för flatare använder ett gamalt språk som gör att man inte förstår alla ord men det gör att man funderar vad dom menar. stillen att skriva på pasta mig bra och bocken.jag tror budskapet med den har boken är att allt kanske inte är som man tror och att man inte ska litta på alla vittnen.

Bränd bild


I början av boken så  var den ganska seg. Dom var väldigt noga att beskriva ALLT i början av boken. Närmare slutet så var den jätte bra. För man trodd det var den här David hela tiden men det vissa ju sig sen att det var två fotografer som hade fotat dom. Den var verkligen jätte spännande i slutet. Det kunde ha varit lite roligare om det hade hänt något i början också. För den var ganska lång tråkigt. Allså i början hände det ju inget. Dom berättade ju bara om nya skolan och att hon träffade nya kompisar som till slut vart ett helt gäng.men annars en helt okej bok, men man måste verkligen hålla koll på vem som är vem för ibland vart det verkligen krångligt i huvudet. Och läsa mellan raderna ibland var man tvungen att göra. Men som sagt en helt ok bok som vart bra i slutet

Flaskpost från P

Jag har läst boken Flaskpost från p av Jussi Adler Olson.

Jag tycker att boken var jättebra och spännande att läsa igenom hela boken. Det hände alltid något, både när man får följa förövaren, offret och utredare. Alltid fanns nåt man fick följa som var spännande och gjorde att man undrade mer och ville veta fortsättningen. En annan sak som jag tyckte var bra var att medan utredarna försökte lösa huvudbrottet i boken, så hände det en massa saker omkring, och de löste samtidigt ett annat brott på samma gång som de utredde huvudbrottet. All händelse som skedde runt om handlingen, mellan människor och i deras liv, gjorde läsningen väldigt rolig och inte minst spännande. Ju närmare slutet jag kom ju mer kände jag att jag ville läsa och veta fortsättningen, ibland ville jag inte ens lägga ifrån mig ipaden för att sova på kvällen. Jag gillar hur författaren har lagt upp utdelningen i parralellhandligen, med att man får se många "scener" i boken två gånger från tex både kommissariens och förövarens perspektiv. Det var även bra att man i början fick läsa om mannen och hans fru och att man inte förstod hur det hängde ihop med historien, för att det sedan ska läggas ihop som ett pussel, och att man kan få gissa vad som ska hända och hur allt hör ihop. Slutet var också jättebra med en väldigt oväntad Twist, i och med att man fick veta att huvudoffret i boken var död. Då det var hundra sidor kvar så trodde man att boken skulle ha nåt segt slut, men sen när det är så bra som det var så blev jag helt exalterad. Nu uppkommer ytterligare en handling, och det är nu det blir så himla spännande då man får följa förövaren, utredare och ytterligare två människor som försöker ta fast förövaren. När jag läste dessa sista sidor i boken så kändes det som att de utspelade sig i en väldigt snabb och actionfylld miljö, och detta gjorde så att jag bara flög igenom allt spännande och kände att jag verkligen kunde föreställa mig omgivningen. Ett toppenslut!
Jag tror att en sak som författaren ville visa för människor är hur sjukt religiösa sekter är, hur deras religion helt tar över deras liv. Han vill förmodligen att det ska nå ut till människor, så att de som är med i såna här sekter kanske kan ta tag i sitt liv och tänka på sig själva lite istället för deras allsmäktige Gud och alla hans regler. Eftersom att så mycket om reiligiösa sekter och deras regler tas upp i boken och föraktas så tror jag att detta var åtminstone en av hans avsikter att förmedla nånting till oss. En annan sak var nog att polisen kan komma fram till en väldans massa fler bevis på endast ett enstaka litet bevis, eftersom att de löser ett stort brott med massor av mord på bara en liten flaskpost som det inte knappt syns vad det står på.

Vattenänglar

Jag har nu läst ut boken Vattenänglar, skriven av Mons Kallentoft. En väldigt spännande och intressant bok. Jag tyckte att känslan i boken var ganska dyster och nedstämd. Men det var nästan det som gjorde boken bra. För att det gav mig ett intryck på hur trasig en själ kan vara, hur ett samhälle kan vara så förstört. Så levande men ändå så dött. Mycket som gjorde att jag tyckte det här, var korta meningar som "Vem är jag?", "Varför fortsätter jag?" "När ska det bli min tur?" och "Hur länge orkar man?" osv. Man blev verkligen insugen i deras verklighet. Men sen fanns det delar som blev lite långtråkiga. Till exempel mer i början av boken. För då hade de inte så mycket ledtrådar än och gick då självklart på det de hade. Men jag tyckte att det var ganska uppenbart att inget av det de trodde i början var orsken till mordet och försvinnandet. Så på det sättet ville jag mest bara komma vidare i boken så att det hände något.
Språket i boken var väldigt lätt och vardagligt vilket jag tyckte om för det kändes mer äkta då. Författaren använde sig även mycket av inre monologer som gjorde att man uppfattade allt på ett helt annat sätt, man blev liksom insläppt i deras huvuden.
Men dock så vet jag inte om boken hade något riktigt budskap. Det var mycket om att de hjälpte varandra att ta sig framåt i livet eller att alla åtminstone behövde någon som trodde på den. Oavsett om det var en själv eller någon annan. För att så fort det var någon som körde fast, även om det var i jobbet, sig själv eller i familjen, så var det någon som var där och fortsatte att tro på den.

Mördare utan ansikte

Boken jag har läst heter Mördare utan ansikte som är en kriminalroman skriven av Henning Mankell. Boken handlar om kommissarie Kurt Wallander, hans kollegor, tre mord och Kurts familj. Man får följa med honom överallt, när han är sitter på kontoret, när han rycker ut i uppdrag, när han hälsar på sin pappa och när han blir kär i sin kollega. Just att man får följa med honom överallt och att de inte lämnar någonting utanför tycker jag är en bra sak med Kurt Wallander-böckerna, man får en klar bild av hur hans liv ser ut. Man får även reda på hur han är som person med hjälp av beskrivningarna som finns i böckerna och vad han gör, t.ex att han dricker sprit nästan varje dag. Dialogerna är skrivna båda i direkt och indirekt format och det är ganska gammeldags språk. Man får en klar bild av hur samhället såg ut då, boken skrevs 1991 då det var krig i Somalia, Jugoslavien och möjligtvis Irak också. I boken handlar det ganska mycket om art Kurt Wallander blir sur över att det kommer in så många invandrare i landet, att människor blir oroliga och verkligen nu när man tror att det är en mörkhyad som utfört dubbelmordet i Lenarp.

Jag hann egentligen inte lägga märke till så många speciella saker med boken då man blir helt uppslukad av den, men några saker har jag kommit fram till. Henning Mankell skriver tretti och femti i sina böcker istället för trettio och femtio, jag känner på mig lite att det är hans sätt att skriva så det är väl hans stil att skriva på. Jag själv tycker inte om att han skriver så då jag är lite pedant när det gäller stavning och vill att det ska vara rätt, dock kan det kanske vara så att man stavade på det viset för länge sen när böckerna skrevs, då förklarar det saken. En annan sak jag störde mig lite på var att han skrev namnen hela tiden, han skrev nästan aldrig "han","hon" , "hans" eller "hennes" så det blev ofta att namnen upprepad många gånger vilket blev lite utjatat. Nu för tiden får vi lära oss att inte upprepa ord för mycket i texter men Henning gör tvärtom, dock kan det också vara en del av hans stil att skriva på.

Några saker jag hann märka som jag gillar med boken är att den för det första är ganska kort, om man verkligen sätter sig ner och koncentrerar sig på läsningen så kan man läsa ut den på en kväll. Henning Mankell skriver även med väldigt lätt språk, det var inte en enda gång som man behövde slå upp ett ord eller fråga någon annan. Om det var något svårt ord så slank han in förklaringen inom några meningar. Dessa saker gör att det även är lätt för människor med lässvårigheter att tycka om och kunna läsa boken! En annan sak jag gillar är att det är väldigt bra beskrivet, så fort något händer så beskrivs nästan minsta lilla sak så att man lätt kan bilda sig en bild av vad det är som händer och hur det ser ut, även fast alla får olika bilder av samma text. Det är även mycket känslor med vilket gör att man blir lite känslomässigt inblandad, och det gör ännu mer att man kommer in i boken. Avslutningsvis tycker jag om hur det nästan aldrig står stilla, om det inte händer så mycket med själva brotten så är det något som händer i hans privatliv, att hans pappa rymmer hemifrån i hopp om att han ska till Italien, att han sörjer över sin frånskilda fru eller liknande.

Boken har enligt mig fem budskap, lita på magkänslan, aldrig ge upp, förlåta sig själv, gå vidare och att ta vara på det man har.
Redan i början av boken fick de en ledtråd om att mördaren var mörkhyad och att det handlade om pengar. Han letade igenom alla banker, letade efter den mördades hemliga son, letade igenom många flyktingförläggningar osv. Tillslut fanns det inget mer att leta efter men han gav inte upp. Ett halvår senare hittade de mördarna som var mörkhyade. Han hade haft rätt hela tiden och han gav aldrig upp. Innan de hittade förövarna misstänkte han även att sonen skulle ha utfört precis mordet (precis som jag) och han försökte häkta honom, men det var fel person. Han gick och grubblade över det länge, efter ett tag sa hans kollega att han ändå hade tagit fast de rätta förövarna tillslut vilket fick Kurt att förstå att han hade lyckats och han förlät sig själv. Budskapet om att gå vidare handlar om hans fru Mona som skilde sig ifrån honom och som han var otroligt ledsen över, men tillslut kom han över henne och blev kär i en annan. Hans kollega fick i slutet av boken prostatacancer och hade inte länge kvar att leva, det fick nog Wallander att inse hur bra han hade det, att han skulle ta hand om sig själv och sin familj innan det var för sent./ nikita

Omdöme om bok

här är mitt omdöme av boken iskallt våld:
Jag tyckte att den här boken verkade vara ganska dålig i början av boken för det hände nästan ingenting för dom drog ut på tiden så mycket. Jag tänkte också att om det här kunde hända på riktigt också skulle det ha varit hemskt för det här mordet var verkligen brutalt och väl planerat av en terroristgrupp. Den första halvan av boken var långtråkig för att det hände nästan ingenting och man fick aldrig början följa brottslingen som jag trodde man skulle få göra men det fick man inte. Det handlade mest om hur utredningen gick till mycket i detalj och det var inte så roligt att läsa tyckte jag. Däremot var den andra delar av boken mycket bättre för då byggs spänningen upp och det börjar handla mer och mer om att följa brottslingarna och att spåra dom och det tyckte jag var roligare att läsa för att jag gillar att läsa om när dom följer brottslingarna. Författaren använder ett berättar språk så att det ska bli så spännande som möjligt för läsaren. Jag tycker ibland att författaren blandar in för mycket personer i berättelserna så att det blir väldigt krångligt att hålla koll på vem som är vem och vad dom jobbar med för något. Författarens stil är inte direkt min smak för gillar inte när dom blandad in massor med olika personer i texten. Jag tycker inte det finns något speciellt budskap men en sak jag tror är att det kan finnas ett gömt budskapet som är att man aldrig ska begå brott för att följderna blir katastrofala om man begår ett och då får man ett lång fängelsestraff som den personen i boken fick. Tror att han vill förmedla det till folk. 

Den skrattande polisen

Jag har läst boken den skrattande polisen som är skriven av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Jag tycker det här är en av de bästa böckerna jag läst, för att jag älskar när det är spännande son det är i deckare. Derför tycker jag att slutet i boken är det bästa för då blir oftast fallen lösta. Det blir spännande då för att de är massa med tankar inblandad från personerna i boken och sen får man massor med tankar själv som läsare. Det är också en massa personer som är misstänkta och speciellt hos läsaren. Man tänker är det en kille eller tjej som är mördaren, är mördaren lång eller kort, vad är det för någon hud färg, hur gammal är mördare. Helt enkelt hur ser mördaren ut.

Boken är skriven på svenska och författare använder sig av mycket dialoger, skriver vad personerna i boken tänker och vad som händer i boken tex att det hände ett massmord i början av boken och sen så har poliserna försökt att få in tips och tillslut kunna knäcka vem det är som är mördaren till massmordet somhände på en buss. Jag tycker att språket i boken är bra för det gör boken mer spännande, då vill läsaren bara fortsätta och fortsätta läsa boken. Jag gillar också att författaren skriver dej och sej istället för dig och sig. Det är kull för att man har lärt sig att det ska vara sig och dig i hella sitt liv men nu så ser man någon som skriver fel. Det är en polisroman.

Jag tror att bokens budskap är att man inte ska förfölja och trycka på någon person så den känner sig stressad. För då kan konsekvenserna blindorm det vart i boken, att den personen som blir på pressad vill ta sig ut ur den pressen. Då kanske det blir så att man tar till våld eller ännu väre att man mördar personen som pressar på. Då kan det bli så illa att mördaren måste döda flera som är oskyldiga, som det hände i boken tillexempel. Jag ger den här boken 9,5 av 10 för den var lite otydlig och seg i början. Jag rekommendera  också den här boken till folk man behöver inte kanske gilla att läsa för den här boken gör så att du vill läsa.