Medan mamma sover

"Jag gör det för jag älskar dig" är en av sakerna Ida måste tänka på i slutet av boken, när hon äntligen vågar göra det hon borde gjort för länge sen.

Boken handlar om Ida, hennes mamma, hennes första kärlek och hans farmor. I boken händer allt möjligt, från kärleksdrama till fester, från kvällar fulla av ilska och gråt till kvällar fyllda av kärlek och lycka. 



Ida är på väg till stranden med sin hund Herman när hon stöter på en söt gammal tant som bjuder henne på fika. Konstigt nog är tanten farmor till Idas största kärlek, Nore. Det måste väl vara ödet?! Stina och Ida kommer varandra nära och kämpar tillsammans för att få Idas mamma till ett rehabiliteringscenter, hur kommer det sluta? 

Den här boken tycker jag passar till ungdomar som själva har det svårt hemma, man ser saker på andra sätt efter att ha läst den. Boken var verkligen bra och man ville aldrig sluta läsa!

Nikita

31 kvar...

... till tårta. Vill ni se några av mina tårtor, eller? Skulle det skapa läslust och höja motivationen? :) Här är de:

Så, kära ungdomar. En bok till var så fikar vi sen. Kram!

Ivars dagbok

29 mars

Jag har precis ätit. Vi hade NO prov i skolan idag, om kroppens alla delar, det gick bra! När jag kom hem berättade mamma att nån tjej från Vidarskolan hade kommit hit, hon skulle fråga lite om holländska husbåtar till ett projekt till skolan. Jag tyckte det verkade lite underligt, vem skriver om holländska husbåtar? Men jag tänkte inte så mycket mer på det. Jag gick till mitt rum och på vägen gick jag rakt in i våran gamla fula byrå men jag haltade lite lätt vidare och kom på att folk kanske skulle kunna se min bild på väggen på Elunia, så jag rev ner den och rev den i flera bitar och sen slängde jag den i papperskorgen. Det var min tur att laga mat så jag gick och gjorde lite köttgryta med ris. När vi åt berättade mamma att hon som var här hette Lina...

LINA!?! Vad gjorde hon här? Jag trodde att det var jag som var kär i henne, men det verkar ju som att det är hon som är kär i mig. Det måste ju vara Lina Berglund, jag tog fram skolkatalogen och visade Lina.

"Jo det där är hon" sa mamma.

Jag började le, ville börja skratta. Det kändes som om nånting åkte genom kroppen från tårna upp till huvudet.

Tobias P

Dagbok

Idag efter skolan kom jag hem var jag taggad för racet i kväll.

Vi kom fram till start. Min brorsa Rickard skulle tävla. Farsan var med. Det var spioner efter vägen som skulle ringa om dom såg polisen. Emma var där med tre kompisar i artonårsåldern och därför var jag inte avundsjuk. Emma kommer fram till mig. Jag kände hennes hand innanför mina byxor . Då hände då hände det de skrek polis! Och handen försvann på två sekunder och alla hade stuckit snabbt som blixten. Sedan efter så åkte vi hem och jag åt lite och gick och la mig men innan jag la mig så skrev jag i min dagbok.


Tobias B

3 maj

I morse vaknade jag av att Rickard slog igen kylskåpet. Jag satte ner mina ben i golvet från sängkanten. Golvet knakade när jag gick ner till köket. När jag hade ätit och tagit på mig kläderna gick jag ut till moppen. Jag satte mig på moppen och startade den med ett kick. Jag vred om gasen och drog iväg mot skolan. Deta ögonblicket såg jag henne, jag åkte fram till henne. Hon doftade som parfymen jag hade köpt till henne för två dagar sedan. Efter två röda möttes mina läppar mot hennes läppar. De var mjuka och lena. Hon satte sig på moppen och åkte med till skolan. På kvällen när vi åt blev jag så arg för att papppa tyckte jag var sen hem till maten. Jag drog salladsskålen i golvet och sprang upp till mitt rum med klampande jättesteg i trappen. Jag drog igen dörren så att handtaget lossnade och flög ner i golvet med en smäll. Jag ångrar att jag slog salladsskålen i golvet men jag blev bara så sur på pappa just i det ögonblicket.

Simon

Nypons dagbok 19 september

Idag hände en läskig sak! Jag fick ett meddelande från Hanna. Hon skrev att hon inte passar in i världen och är rädd för att dö. Det stod också att hon befann sig på Högklint så mitt blod började cirkulera dubbelt så snabbt än vanligt och kände att mina ben blev svagare. Jag ville bara lägga mig ner på marken och glömma allting men jag klarade det ändå. Det skakade i hela mig när jag satte mig på cykeln för att hjälpa henne.

Vinden susade i öronen på mig och jag kände hur håret reste sig. Jackan fladdrade i vädret som en flagga och jag försökte böja mig ner så mycket som möjligt för att minska luftmotståndet. Mina tinningar börjar dunka och jag känner blodsmaken i munnen. Tankarna bara virvlar runt i huvudet på mig, men jag måste vara stark!                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                       Var kunde hon vara? Plötsligt ser jag eld komma från skogen och det är marschaller som är uppsatta som en ring. Första tanken jag fick var Hanna. Hon låg där på marken med magen uppåt och dirigerade med armarna så jag sprang dit. Hennes ögon bara snurrade och hennes tal var helt sluddrigt, men jag hörde att hon frågade efter mig. Jag försökte resa på henne men det var hopplöst, hennes ben var för svaga och hon hade ingen balans. En bit bort vid en marschall ser jag en spritflaska och en plastburk med en varningstriangel på så jag ringde 112 direkt.

Det känns bra att kunna andas ut ordentligt nu när jag ska gå och lägga mig. Det var skönt att få beskedet från sjukvårdspersonalen att Hanna kommer att klara sig. Klumpen i halsen är borta och illamåendet har försvunnit. Härdanefter kommer jag inte att dissa Hanna som jag har gjort tidigare.


Samuel

5 juni

Helt sjukt, känner mig så lycklig. Jag tog mod till mig och berättade allt för Lina idag. Sen hon kom hem till mig, stod därutanför dörren på vår gamla båt, hon, finaste snällaste Lina i nian, och sa till mig, den nya konstiga killen med stort hår och luffarkläder i sjuan, att hon var kär i mig, har jag både längtat och plågats över att våga prata med henne. Tänk om det var försent. Jag var i chock, tankarna stod still, ville prata men läpparna rörde sig inte, det kom inget ljud. Hjärtat slog snabbare och jag fick panik över att bara stå där som ett fån, men det var omöjligt, hon vände sig om och gick. Jag kände mig både full av lycka men tom inom mig samtidigt. Trodde aldrig att just hon skulle vara kär i mig! Hade varje gång vi hälsat i korridoren känt pirret i magen, och varje gång vi pratat förstått att det var något speciellt med just henne. När hon nu sa att hon hade känslor för mig, blev jag så chockad att jag inte kunde svara, att jag faktiskt älskade henne tillbaka.

Men idag, på festen i parken, hittade jag henne, gömd bakom en sten, helt ensam, så fin i sin röda klänning, och jag berättade allt. Vi bara kollade på varandra, och båda började le, det var en sån underbar känsla, att inte säga något, men förstå hennes tankar, hur lycklig hon blev, hur lycklig jag blev när hon blev lycklig. Hennes ögon som förstorades av både förvåning, lycka och lättnad när jag berättade att "flickan från Indien på min vägg" inte var min tjej. Vi gick till dansbanan, dansade, tryckte henne nära mig, hon ville vara nära mig, det kände jag, gav henne en puss, en fin försiktig. Vi gick ganska snart hem och när vi var själva blev det plötsligt lite pinsamt, båda gick långt ifrån varandra fast vi visste att båda ville gå så nära varandra som möjligt, då plötsligt ramlar hon, jag märker att det är med flit men tycker det är så himla gulligt! Jag fångar henne och vi båda ramlar och skrattar. Där ligger vi, ingen reser sig, känner hennes läppar som söker sig till mina, vi låg där länge, folk gick förbi, vi brydde oss inte, hennes kompis Carro stannade och kollade på oss och log lite, men ingen av oss brydde sig. Vi bara brydde oss om varandra, våra läppar som åt upp varandra, att utforska varandras munnar, allt var underbart. Ville aldrig att det skulle ta slut. Men till slut så sa vi hejda, kysstes lite till, och gick sen åt olika håll, men med samma lyckliga känsla inombords.

Rebecka

12 Maj, Fredag. 23.47

Idag var det värsta kvällen i mitt liv. Jag, Lina och Thea var i parken och skulle festa och ha kul. Vi kom dit vid ungefär .. Eh vad fan jag vet inte! Någon gång på kvällen i alla fall. Jag tog med mig fyra vinflaskor till oss, en var. Vi hade bestämt oss för att träffas vid stenen runt klockan nå't runt 21 för att hinna ha en förfest ensamma innan festen i parken började. Thea var sjukt taggad på att börja dricka vin och hon hade pratat om den här kvällen sedan länge tillbaka. Hon hade tjatat om att jag var tvungen att dricka ikväll även om jag aldrig gjort det mer än lite grann. Och då hade allt börjat snurra runt runt, allt blev suddigt och jag vaknade upp på kalla marken bland löv. Hade tunt lager med snö,helt kladdigt runt mig, vad hade hänt medan jag var helt borta egentligen? Faaaan jag hade spytt ner hela mig!! Fy Faan vad pinsamt!  Alla hade fotat mig.. Aja skitsamma, nog om de nu! I alla fall så började vi vår förfest och började snacka om killar. Lina snackade om Danne hela kvällen och hon frågade oss vad vi tyckte hon skulle göra. Hon skulle tydligen ta ett snack med honom och ja,, om jag känner henne rätt så lär det ju bli ett ligg eller två.. När vi hade druckit varsin flaska med vin så drog vi till den stora festen. Lina såg Danne direkt, hon gick mot honom och bad mig hänga med. Jag hängde med och på vägen till honom så bad hon mig hålla sig lite i bakgrunden så de kunde snacka ifred men hon ville jag skulle finnas vid hennes sida om han skulle vara så full så han skulle spöa upp henne eller vad fan som helst. Men allt gick bra och vad var det jag sa?? Jo, de blev hångel och kramar och lite taffs här och var. Plötsligt så kom de pussandes och höll varandra i handen och sa "vi draer häem nue" med brytning som en proppfull övergäst padda eller som när man har proppat munnen full med marshmallows du vet. Jag och Thea gav upp då också och gick hem till oss. Hade ju dock velat träffa någon snygg kille.. Men vi var så sjukt trötta efter en jävligt jobbig vecka i skolan. Men nu gott folk som läser det här kanske, förmodligen bara jag men vafan tänk om iaf, nu ska jag sova! Har varit en lååång dag!

Puss och kram bästa dagbok, från ett övertrött tjej!

Othilia

13 maj 23:43

Jag kom nyss hem, jag hade sällskap med Lina hem från Lillis fest. Det var långt till korsningen då vi gick åt varsitt håll, vi hann prata en del och jag fick veta mycket om henne som jag inte redan visste. Lina tog mig i handen efter festen och höll i den ett tag, jag kände hennes varma hand hårt tryckt mot min, det bubblade så där i magen då. Den här kvällen var magisk. Det var inte riktigt kallt ute,  inte riktigt varmt heller. Det blåste, Linas hår fladdrade och en lukt av nytvättat hår kom med vinden. Lina luktade lite som när man går ut på en sommarmorgon, kanske som blommor ibland. När jag är nära henne pulserar mitt hjärta snabbare än vanligt, det liksom pirrar i magen och jag kan inte sluta le. Jag log nog hela vägen hem efter att Lina och jag skiljdes åt förut i korsningen. Hennes utstrålning ger mig en känsla av lycka och jag känner mig som att jag svävar på moln. Vågar jag berätta för Lina att jag gillar henne mer än en vän, hur jag verkligen känner? Kanske känner hon inte på samma sätt som jag, skulle jag ringa? Säga det rakt till henne och skämmas ihjäl? Vi brukar prata i skolan, fast det är inte samma sak som när vi är ensamma. I skolan så står alltid Thea, Malin och Carro som är några tjejer i Linas klass som  inte verkar gilla mig speciellt mycket och när de ser oss höjer de ögonbrynen och spänner sina blickar i oss. Lina verkar inte bry sig, hon är så härlig. Låt Lina känna likadant som jag.


Nora

Ivars dagbok

Fredag, 15 september, 19.00

Ännu en tråkig dag!

När jag vaknade imorse kunde jag inte vänta längre, jag måste få reda på varför hon inte hejar på mig längre. Att hon inte ens kan kolla upp så jag kan få se hennes vackra ögon, som jag inte kan klara mig utan att se varje dag. När jag ser henne så bara lever jag mig in i en annan värld med bara hon och mig. Det pirrar i hela kroppen när jag ser henne, men jag vågar ändå inte gå fram till henne och fråga vad som är fel. Så jag skrev en lapp. "Hur är det egentligen, undrar Ivar?" Jag undrar verkligen vad det är. Hatar hon mig? Och om hon gör det så vill jag veta varför! Men hon svarade inte, måste prata med henne imorgon!

När jag kom öppnade jag ytterdörren gick in och drog jag igen dörren till mitt rum och slängde mig ner i sängen. Jag fattar inte hur jag kunde skriva en lapp, jag skulle bara ha gått fram till henne och pratat. Nu kommer det bli mycket pinsammare att göra det imorgon. Jag slog med benen i sängen tills de domnade bort, men jag slutade när jag kom på att mamma var hemma. Men som tur var så låter mammas dammsugare mer än en någon annan dammsugare kan låta. Sedan låg jag bara en stund och tänkte på hur jag skulle klara av att prata med Lina imorgon utan att skämma ut mig själv för mycket.


Nils

Ivars dagbok

Den här kvällen, då är det fest på Folkets park, och min stora kärlek kommer vara där. Den där tjejen som bara är min, hon med mellanlångt, brunt, vackert hår. Sånt där hår som man bara vill dra händerna igenom och rysa när hårslingorna sakta glider ur handen mellan fingrarna. Hon som för alla andra är en vanlig tjej, men som för mig är hela min värld, hela min musikaliska, tråkiga och mysiga värld. Det enda jag kan tänka på är att få ligga i min lilla hytt i slutet av våran gammeldags holländska husbåt med Lina i mina tunna armar under filten som mormor stickat. Lina Karin Berglund, min Lina, eller? Ivar Berglund, då låter jag som en sån där rynkig gammal gubbe som kämpar sig fram med rullatorn mellan gatorna i vår lilla stad. När det ser ut som varje sten på kullerstensgatorna är ett berg att bestiga. Men det är väl ganska ok ändå..  Om en timme börjar festen.

Jag ser framför mig hur jag kommer dit, musiken dunkar, från de svarta stora högtalarna, som har hela parken som sin publik, till mina fötter som står på det gräset som just nu har flera hinder personer att lyfta, ända in i mitt hjärta, mitt hjärta som bara dunkar för Lina. Jag ser henne, där på golvet med alla nior som är alldeles överväldigade över att få sluta nian, alla gymnasieelever som har plankat in med några stupfulla tjejer dom har raggat upp, och med allt annat folk inne på parken. Alla är där, men jag ser henne, det blir slowmotion och som i Birkareklamen, en hel sjö med fulla tonåringar och där mitt i står min fina Lina, hon står och rör på sina små höfter på dansgolvet,lyfter fötterna från marken varannan sekund och hoppar upp i den tjocka luften av rök, äcklig andedräkt och svett men ändå ser ut som en ängel. Min ängel, men hon vet inte om det, jag går fram och kysser henne. Som i en film, långsamt och försiktigt...

Jösses festen börjar om tio minuter! Önska mig ett gott lycka till min kära dagbok, min bästa vän som håller alla hemligheter bakom lås och bom, hejs.

Nikita

Linas dagbok - Hur kär får man bli?

12/09 - 04  Fredag     Kl: 21.47

Idag har en enorm tyngd som väger ton lyfts bort från mitt bröst. Det klämde på min bröstkorg så att jag inte ens kunde ta ett litet andetag utan att det gjorde så sinnessjukt ont. Och nu vågar jag andas igen. Jag kan andas igen!

När jag var på väg ner mot parken i den kyliga luften och de orangea löven som låg utspridda på gatan och på det fortfarande ganska gröna gräset så såg det folktomt ut i parken och jag släppte Tarzan, men det jag inte visste var att det stod någon nedanför slänten bort mot ån. Jag såg att Tarzan stod och kelade med en person i mörk luvjacka. Personen vände sig om och gissa vem det var... Adam! Vi pratade lite om Tarzan, vi pratade också om Adams förra hund, Pucko (lite konstigt namn tycker jag). Vi började prata om att Pucko hade flyttat till en annan familj för att Adams mamma blev allergisk. Efter det började vi prata lite om min mamma och att hon stack till Bryssel, vilket Adams pappa också hade gjort (skumt!). Redan när han ställde första frågan om min mamma så kände jag hur gråten började samlas i halsen. En sak som Adam sa ekar fortfarande i mitt huvud: "Farsor sticker, det har man ju hört. Morsor sticker inte.". När han sa de där orden så kände jag hur all ilska kom upp, all ilska mot Marie, all ilska mot Kasper och all ilska mot mamma bara kom som ett bombnedslag. Jag brast ut i tårar, jag trodde att Adam skulle gå för att det blev för skumt, men det gjorde han inte, han la sina armar runt om mig och jag grät mot hans hals. Det kändes som att han var min bror. Och vi äntligen hade hittat varandra. Jag berättade allt för honom, verkligen allt. Allt om mamma och allt om Marie och Kasper. Det var så enkelt att prata med honom. Efter vi hade pratat en lång stund så kollade jag på klockan. Fem över sex! Jag hade helt glömt bort Andreas. Jag tog tag i Tarzan, sa hejdå till Adam och jag sprang för kung och fosterland. Och såklart när jag bara hade en liten bit kvar så ska jag ju såklart snubbla... Jag gjorde illa vänster knä och höft rejält men jag försökte att inte visa det.

Nu orkar jag verkligen inte skriva mer, det va en enormt känslosam dag, skriver om Andreas och breven från mamma senare.

Matilda

Tisdag, 4 september,16:10

Äntligen så stod vi där mittemot varandra utanför min husbåt. Vi såg varandra i ögonen utan att säga nånting. I det ögonblicket ville jag bara att hon skulle säga att hon gillade mig men jag var jättenervös, hjärtat bultade och jag var spänd. Till slut frågade jag varför hon hade varit hemma hos mig. Hon sa att hon hade gjort nån undersökning om holländska båtar men mamma visade mig hur hon som varit hemma hos mig såg ut och hon pekade på dig, så: Varför va du hos mig? Hon stod där, Lina och sa att hon hade varit hemma hos mig för att hon gillar mig. Äntligen så sa hon det jag har väntat på! Sen så småsprang hon iväg. När hon sprang iväg så ville jag också säga att jag gillar henne men jag kunde inte säga nånting. Jag blev så chockad att jag inte kunde inte säga nånting och jag ångrar det fortfarande. Då sa jag till mig själv att jag skulle hitta henne imorn och berätta vad jag tycker.

John

14 mars

Idag va jag med tea vi pratade om danne och lina och att lina skulle göra slut med danne hon sa att jag inte fick säga nåt för det skulle förstöra allt. Jag vet att danne gillar lina för han har sagt så Och jag vet att danne kommer bli ledsen. Danne är min vän och jag vill säg. Jag var tvungen att säga de men sa de på ett snällt och förstårligt sätt.

15 mars

Danne blev ledsen när han hörde va jag sa.


Jesper

Ivars dagbok

Äntligen! Idag kysste jag LINA, jag ska bäretta exakt hur det gick till!   Lina satt där bakom en sten, jag tyckte synd om henne där hon satt och jag ville säga att jag älskade henne. Jag gick fram till henne och frågade vad hon gjorde

Lina- väntar på Carro, hon skulle komma klockan 8

Jag-men klockan är ju 10! (Jag tyckte så synd om henne men det sa jag inte) Men du sa ju att du älskade mig... Jag älskar dig också

Lina- VA!

Sen klättrade hon över staketet och vi gick in på dansgolvet och där kysstes vi!

Det kändes så mäktigt hur våra läppar möttes och det kändes som det bara var jag och hon!


Emil T

Kennys dagbok

När jag vakna imorse gick jag till köket var det lika tomt sen Rikard dog! inte två kaffe koppar på diskbänken det fanns mat rester i kylen ingen Rikard som ätit upp resterna. Jag gick ut till min moppe som stod lutad mot husväggen satte mig på den kickade 1gång 2gånger 3gånger då gick den igång jag tänkte jag skiter i skolan idag jag orkar inte jag åkte iväg till affären sprang in ville inte se några blickar mot mig tog snabbt 2 Coca-Cola gick till kassan betalade och gick ut. När jag kom hem så satt pappa vid bordet och drack kaffe och nästan grät jag gjorde inget mera den dagen!

Emil S

Theas dagbok

5 mars

Idag hända nåt i skolan. Lina stod upp mot mig och sa vad hon verkligen tyckte om mig. Jag, Malin, Carro och Lina satt och pratade sen sa jag något och Lina sa imot mig helt plötsligt. Först var jag förvirrad men sen förstog jag att hon menade allvar. Hon sa helt enkelt upp vår vänskap bara så där. Hon sa att jag är fejk, jag ljuger ofta och är allmänt en dålig vän. Är jag verkligen en dålig vän? Hon kanake har rätt...

Det är kanske därför jag kanske ligger och gråter som en treåring, sminket rinner ner för mina röda kinder och det känns som en stor klump i magen som sakta äter upp mig inifrån. Känner mig som en sjukt dåligt person.. Jag försöker bara passa in i skolan men tydligen gör jag fel. Äsch, jag skiter väl i Lina. Hon är inget utan mig. Jag kan vara med Malin eller Carro istället. Men tror inte jag går till skolan imorgon i alla fall..

Emil E

Dagbok från Det här är ingen film med lyckligt slut

Idag hände något fruktansvärt, jag fick ett mail av Hanna hon vill träffas. När jag kom dit så fanns hon ingenstans. Jag kollade runt hela huset ingen var hemma. Jag sprang runt hela huset jag kollade i varje vrå, men ingen Hanna så jag gick till den branta klippan och nere där låg Hanna nere på botten! Det var mörkt och kallt, klippora hängde över havet. Det såg ut som om hon hade hoppat så jag sprang ner till botten av klippan och där låg en ring av marschaller och i mitten låg Hanna. Hon såg blek ut och lite full faktiskt, jag såg en spritflaska men det var inte den som gjorde mig rädd utan det var en tom plastburk med en varningstriangel på.

Elias

Ivars dagbok

5 Juni

Äntligen! Äntligen hände det jag har drömt om så länge. Nu är hon min! Efter att jag hade suttit länge här hemma och tänkt bestämde jag mig för att leta upp Lina, jag behövde berätta för henne. Berätta för henne hur hon gör mig helt knäsvag genom att bara titta på mig, hennes underbara doft som gör mig alldeles yr i hela huvudet, henne leende som lyser upp hela korridoren när hon går förbi och hur varn jag blir i kroppen när hon sitter nära mig. När hon sa att hon var kär i mig på båten blev jag så otroligt lycklig, så lycklig att jag skulle ha kunnat ställt mig och dansat, men jag var också så chockad över att hon...hon gillade mig! Jag blev så chockad att jag inte ens fick fram något ljud, jag var helt stum, jag stod bara där och tittade på hennes vackra ansikte och hennes hår som blåste runt i vinden. Jag ångrar mig så mycket att jag inte sa något då, men jag behövde berätta för henne. Bättre sent än aldrig. Så jag satte på mig skorna och gick till det första stället där jag tänkte mig att hon skulle kunna vara, Folkets park.

När jag kom dit var det enda man hörde dunkande musik och skrattande och lyckliga nior. Jag såg den långa kön och suckade djup. Tänkte att det finns väl inget annat sätt att komma in om jag inte ställer mig där.

När jag hade stått där i en timme eller så var jag äntligen inne. Det var fullt av berusade och dansande människor överallt och det luktade en stark doft av parfym och alkohol. Jag gick till sidan och började gå längs stängslet, tänkte att jag kanske ser bättre då. Jag passerade flera par som såg väldigt lyckliga ut, kanske kunde jag och Lina bli som dem. Efter att jag hade gått förbi några avsvimmade nior och något varv runt toaletterna såg jag ett väldigt bekant ansikte titta fram bakom en sten och jag var 99% säker på att det var Lina. Jag hade rätt, det var Lina, och när hon såg mig tyckte jag nästan att hon såg lite panikslagen ut. Då blev jag helt plötsligt väldigt nervös, tänk så var det för sent, hon kanske inte ens gillade mig längre. Men vi började prata och jag berättade för henne hur jag kände. Haha, jag tror att hon blev lite förvånad av vad jag sa, det såg ut som det på hennes ansiktsuttryck iallafall. Hon berättade om hur hon trodde att Elunia var min flickvän och jag fick henne att förstå att det bara var ett stort missförstånd. När jag frågade henne om jag kom för sent, flög hon upp, som om det var ett krig på gång, klättrade över stängslet och var snabbt över på min sida. Där stod vi öga mot öga, jag tyckte nog att det var lite pinsamt, men hon log, brett, med hela ansiktet, det där underbara leendet. Sen tog hon min hand och drog med mig till dansgolvet. Så där stod vi, mitt på dansgolvet och det kändes helt rätt.

Tack och hej leverpastej!

Clara

18 september

Idag har det varit den värsta dagen i mitt liv.  Nummer 1: Prinsessan i mitt liv har lämnat mig, säkert för någon snygg jävla perfekt prins med supersexiga ögon som glittrande diamanter, 100 pack på magen, okej inte 100-pack men magen full av massa rutor som lockar hennes glittrande små ögon att stirra på dem. Och Hulken är han givetvis. Påminn mig inte, jag vet att jag är svartsjuk men inte mitt fel att min korkade mamma födde en ful liten kille med världens sämsta självkänsla.

Jag vet heller inte om jag ska gråta som en stackars bebis eller bara vara cool och le även fast mitt hjärta gått sönder i oändligt många bitar. Hon var verkligen som solens strålar för mig. När jag mådde som sämst kramade hon om mig och hennes babyparfym bara svepte in i mina torra näsborrar. Det kändes verkligen som att hon gav mig den där bekräftelsen att jag var den enda som fanns i hennes liv. Men jag förstörde det verkligen. Hur kunde jag bara förstöra chansen att leva med universums vackraste flicka?

Nummer 2: skolan idag har varit ännu mer skit. Hade hjärnsläpp hela dagen som gjorde att alla stutsande mattetal bara skrattade åt mig för att jag inte fattade ett skit av vad som stod i matteboken. Men är inte så lätt när jag väcktes av att min lillebror satte på Justin Bieber på radion. Det gjorde ju också att jag ramlade ur sängen och spräckte upp mitt knä för jag ramlade på min lillebrorsas jävla legobit. Varför ska allt hända mig, är jag född för att gå igenom allt det här? Är jag född för att få lyssna på Justin Bieber som sjunger som en åsna? Nej usch, skulle hellre äta upp min avföring än att ens få träffa honom. Bara hans namn gör mig äckligt spyfärdig.

Vad ska hända i morgon? Ska jag vakna upp av att jag äter upp mina kallingar? Eller kommer JAG bli uppäten av en kalsong? Slår vad om två miljoner att det kommer bli hemska dag nummer 2 också för Danne Otursbarn.

Puss Tjo Fula Ko

Carro

Ivars dagbok

29 mars

Hej idag hände nått konstigt. Det knackade på dörren. Det var en tjej som hette lina från vidar skolan. Hon sa att hon gjorde en undersökning om holländska båtar. Hon fick komma in och titta. Hon verkade ointreserad av båten. Det kändes som de var nått annat hon ville. Hon hade inte ens penna och block med sig så jag vet inte hur hon ska komma ihåg allt jag berätta. Efter ett tag knackar de på dörren igen. det är grannen. jag går dit och lämnar henne ensam. Sen när jag kommer tillbaka är hon påväg ut. utan att säga nånting. Som att hon hade sett nått konstigt. Jag undrar vad, Det kändes som hon var kär i ivar.

Nypons dagbok. 17 juni

Idag hände något fruktansvärt. Jag fick ett mail av Hanna som det stod att jag skulle gå till högklint. Jag skyndade mig dit men när jag kom dit så var det ingen vid huset så då gick jag bakom huset till högklint. Jag sprang till utkiksplatsen och ropade efter henne. Men jag fick inget svar. Jag ser att det brinner i skogen. det är Hanna som har tänt en ring av marschaller. Hon var asfull. Jag ser en spritflaska och förstår att hon har druckit mycket. Hon säger att hon vill sova så jag ringde ambulansen. När ambulansen kom fram till akuten så var hon helt helt borta. När jag hade suttit där två timmar så sa sjukhuspersonalen att hon skulle klara sig men att det var på håret. Jag mådde mycket bättre när läkarna sa att hon skulle överleva.

Anton

Vad hände med Lina?

Idag hade jag, Carro, Malin och Lina bestämt att vi skulle åka och ta en fika. Det blev som vi bestämt och vi alla tog en varsin kopp te. Jag var den enda som hade pengar till en chokladboll. Snacka om att man har fattiglappar till kompisar!

Alla började prata, om Lina och hennes kärlek. Ja, vi har nämligen märkt att Lina beter sig annorlunda. Hon måste vara kär.

Detta har alltså gjort att Lina fått lite extra uppmärksamhet, vilket gör att jag fått mindre. Så medan alla höll på och pratade om Lina och hennes kärlek så satt jag bara där. Jag var tvungen att göra någonting, fort! De pratar med henne som om hon vore viktigare än mig. Hon är ju bara Lina, hon den där Lina som ingen bryr sig om. Hon är bara med oss för att gruppen ska bli tillräckligt stor, och det tror jag vi alla vet. Hon är bara så mesig. Hon varken dricker eller röker!

Jag funderade ett tag och kom sedan på vad jag kunde säga för att dra blickarna till mig!

"Jag och Lillis firade iallafall 50-gångsjubileum igår!" Fick jag fram.

Det verkade bara vara Carro som brydde sig...

Efter att ha smådiskuterat med Carro om mitt och Lillis 50 ligg i några ynka millisekunder (det var vad det kändes som iallafall) så började de såklart prata om Lina igen.

Hon började sen snacka om att hon skulle börja på något jättemesigt bondgymnasium. Jag kommer inte ens ihåg vad de hette, jag ville inte veta. Jag ser bara framför mig hur hon sitter där i gröna, Bondiga hängselbyxor med grisskit under skorna och håret uppsatt i en slarvig tofs. Jag tyckte nog ändå att det lät ganska mysigt. Men det skulle jag aldrig kunna säga.

De pratade om det en lång stund men sen blev det tyst. En sån där pinsam tystnad då man till och med hör killen vid bordet på andra sidan caféet dricka sin Latte. Jag hade nu min chans att prata om mig.

Jag började återigen prata om mina och Lillis alla ligg och nu verkade alla mer intresserade, eftersom det inte fanns något annat att prata om. Jag såg hur Linas ansikte formade sig till en sån där min som pappa alltid brukar ge mig när jag gjort något dumt, men jag förstod aldrig varför.

Efter ett tag så small det, Lina var riktigt irriterad och hennes ansikte formade sig nu till något helt annat än pappas klagomin. Hon gnällde på att det var så omoget av mig att bry mig så mycket om status och allt jag gör med Lillis.

Vad hände där liksom? Från att ha varit det tysta lilla mesen till någon som står och hackar på mig! Vem fan tror hon att hon är? Jag kände hur ilskan i mig steg från tårna ända upp till huvudet och hade jag varit med i en serietidning så skulle det kommit rök ur öronen på mig. Jag visste inte om jag skulle ställa mig upp och tjafsa tillbaka som i en scen av nån serie på MTV eller om jag skulle låta henne hacka på mig.

Hon tog upp att hon aldrig skulle kunna lita på mig och blabla bla... Bara för att jag sa till Lillis att hon tänkte göra slut med Danne. Lillis är ju min kille? Jag litar på honom till 100%! Jag säger allt till honom! Varför skulle jag inte säga det här?

Alla blickar låg på Lina som hade ställt sig upp. Hur kunde hon säga så om mig? Så jag drog det klassiska, började gråta. Jag kände hur ögonen blev helt röda och det måste ha gått över till hela ansiktet, då det kändes som att temperaturen här inne höjts rejält. Jag kände mig faktiskt ganska ledsen, lite skyldig, så det var skönt att känna tårarna rinna ner på kinden och känna Malins hand om mig. Jag kände hur allas blickar låg hos mig, även fast jag inte kunde se det då mina ögon var fyllda med tårar.

Det var meningen att bara gråta lite sådär fint, som på film. Bara för att blickarna skulle hamna hos mig, på mina tårar. Inte på Linas fula surface. Och det funkade för nu satt Carro och Malin vid mig och gjorde allt för att jag skulle känna mig bra. Och då gick det inte riktigt som planerat. Lina tog sina saker och gick. Jag såg det inte då mina ögon sved av alla tårar som försökte klämma sig ut, men jag hörde smällen i dörren. Och då släppte allt. Jag började storgråta. Jag vet inte vad det kom ifrån! Kanske var det känslan av att ha förlorat. Lina hade vunnit. Fast nej! Det kan inte stämma. Jag är bättre än henne och så är det bara! Imorgon ska jag visa henne, att Carro och Malin står på min sida.

Alma

Dagböcker på temat Att vara ung

Det går segt med den här bokbloggen... hm... ingen tårta än. I höstas läste vi böcker på temat Att vara ung och uppgiften var att skriva dagbok som en av karaktärerna. Dagboksinläggen kommer strax här!

Psst... jag ger mig inte. Jag SKA få baka tårta till mina gullpluttar.

Cecilia