Idag hade jag, Carro, Malin och Lina bestämt att vi skulle åka och ta en fika. Det blev som vi bestämt och vi alla tog en varsin kopp te. Jag var den enda som hade pengar till en chokladboll. Snacka om att man har fattiglappar till kompisar!
Alla började prata, om Lina och hennes kärlek. Ja, vi har nämligen märkt att Lina beter sig annorlunda. Hon måste vara kär.
Detta har alltså gjort att Lina fått lite extra uppmärksamhet, vilket gör att jag fått mindre. Så medan alla höll på och pratade om Lina och hennes kärlek så satt jag bara där. Jag var tvungen att göra någonting, fort! De pratar med henne som om hon vore viktigare än mig. Hon är ju bara Lina, hon den där Lina som ingen bryr sig om. Hon är bara med oss för att gruppen ska bli tillräckligt stor, och det tror jag vi alla vet. Hon är bara så mesig. Hon varken dricker eller röker!
Jag funderade ett tag och kom sedan på vad jag kunde säga för att dra blickarna till mig!
"Jag och Lillis firade iallafall 50-gångsjubileum igår!" Fick jag fram.
Det verkade bara vara Carro som brydde sig...
Efter att ha smådiskuterat med Carro om mitt och Lillis 50 ligg i några ynka millisekunder (det var vad det kändes som iallafall) så började de såklart prata om Lina igen.
Hon började sen snacka om att hon skulle börja på något jättemesigt bondgymnasium. Jag kommer inte ens ihåg vad de hette, jag ville inte veta. Jag ser bara framför mig hur hon sitter där i gröna, Bondiga hängselbyxor med grisskit under skorna och håret uppsatt i en slarvig tofs. Jag tyckte nog ändå att det lät ganska mysigt. Men det skulle jag aldrig kunna säga.
De pratade om det en lång stund men sen blev det tyst. En sån där pinsam tystnad då man till och med hör killen vid bordet på andra sidan caféet dricka sin Latte. Jag hade nu min chans att prata om mig.
Jag började återigen prata om mina och Lillis alla ligg och nu verkade alla mer intresserade, eftersom det inte fanns något annat att prata om. Jag såg hur Linas ansikte formade sig till en sån där min som pappa alltid brukar ge mig när jag gjort något dumt, men jag förstod aldrig varför.
Efter ett tag så small det, Lina var riktigt irriterad och hennes ansikte formade sig nu till något helt annat än pappas klagomin. Hon gnällde på att det var så omoget av mig att bry mig så mycket om status och allt jag gör med Lillis.
Vad hände där liksom? Från att ha varit det tysta lilla mesen till någon som står och hackar på mig! Vem fan tror hon att hon är? Jag kände hur ilskan i mig steg från tårna ända upp till huvudet och hade jag varit med i en serietidning så skulle det kommit rök ur öronen på mig. Jag visste inte om jag skulle ställa mig upp och tjafsa tillbaka som i en scen av nån serie på MTV eller om jag skulle låta henne hacka på mig.
Hon tog upp att hon aldrig skulle kunna lita på mig och blabla bla... Bara för att jag sa till Lillis att hon tänkte göra slut med Danne. Lillis är ju min kille? Jag litar på honom till 100%! Jag säger allt till honom! Varför skulle jag inte säga det här?
Alla blickar låg på Lina som hade ställt sig upp. Hur kunde hon säga så om mig? Så jag drog det klassiska, började gråta. Jag kände hur ögonen blev helt röda och det måste ha gått över till hela ansiktet, då det kändes som att temperaturen här inne höjts rejält. Jag kände mig faktiskt ganska ledsen, lite skyldig, så det var skönt att känna tårarna rinna ner på kinden och känna Malins hand om mig. Jag kände hur allas blickar låg hos mig, även fast jag inte kunde se det då mina ögon var fyllda med tårar.
Det var meningen att bara gråta lite sådär fint, som på film. Bara för att blickarna skulle hamna hos mig, på mina tårar. Inte på Linas fula surface. Och det funkade för nu satt Carro och Malin vid mig och gjorde allt för att jag skulle känna mig bra. Och då gick det inte riktigt som planerat. Lina tog sina saker och gick. Jag såg det inte då mina ögon sved av alla tårar som försökte klämma sig ut, men jag hörde smällen i dörren. Och då släppte allt. Jag började storgråta. Jag vet inte vad det kom ifrån! Kanske var det känslan av att ha förlorat. Lina hade vunnit. Fast nej! Det kan inte stämma. Jag är bättre än henne och så är det bara! Imorgon ska jag visa henne, att Carro och Malin står på min sida.
Alma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar