söndag 8 juni 2014

Medan mamma sover

"Jag gör det för jag älskar dig" är en av sakerna Ida måste tänka på i slutet av boken, när hon äntligen vågar göra det hon borde gjort för länge sen.

Boken handlar om Ida, hennes mamma, hennes första kärlek och hans farmor. I boken händer allt möjligt, från kärleksdrama till fester, från kvällar fulla av ilska och gråt till kvällar fyllda av kärlek och lycka. 



Ida är på väg till stranden med sin hund Herman när hon stöter på en söt gammal tant som bjuder henne på fika. Konstigt nog är tanten farmor till Idas största kärlek, Nore. Det måste väl vara ödet?! Stina och Ida kommer varandra nära och kämpar tillsammans för att få Idas mamma till ett rehabiliteringscenter, hur kommer det sluta? 

Den här boken tycker jag passar till ungdomar som själva har det svårt hemma, man ser saker på andra sätt efter att ha läst den. Boken var verkligen bra och man ville aldrig sluta läsa!

Nikita

tisdag 3 juni 2014

31 kvar...

... till tårta. Vill ni se några av mina tårtor, eller? Skulle det skapa läslust och höja motivationen? :) Här är de:





Så, kära ungdomar. En bok till var så fikar vi sen. Kram!

måndag 2 juni 2014

Ivars dagbok

29 mars
Jag har precis ätit. Vi hade NO prov i skolan idag, om kroppens alla delar, det gick bra! När jag kom hem berättade mamma att nån tjej från Vidarskolan hade kommit hit, hon skulle fråga lite om holländska husbåtar till ett projekt till skolan. Jag tyckte det verkade lite underligt, vem skriver om holländska husbåtar? Men jag tänkte inte så mycket mer på det. Jag gick till mitt rum och på vägen gick jag rakt in i våran gamla fula byrå men jag haltade lite lätt vidare och kom på att folk kanske skulle kunna se min bild på väggen på Elunia, så jag rev ner den och rev den i flera bitar och sen slängde jag den i papperskorgen. Det var min tur att laga mat så jag gick och gjorde lite köttgryta med ris. När vi åt berättade mamma att hon som var här hette Lina...
LINA!?! Vad gjorde hon här? Jag trodde att det var jag som var kär i henne, men det verkar ju som att det är hon som är kär i mig. Det måste ju vara Lina Berglund, jag tog fram skolkatalogen och visade Lina.
"Jo det där är hon" sa mamma.

Jag började le, ville börja skratta. Det kändes som om nånting åkte genom kroppen från tårna upp till huvudet.


Tobias P

Dagbok

Idag efter skolan kom jag hem var jag taggad för racet i kväll.
Vi kom fram till start. Min brorsa Rickard skulle tävla. Farsan var med. Det var spioner efter vägen som skulle ringa om dom såg polisen. Emma var där med tre kompisar i artonårsåldern och därför var jag inte avundsjuk. Emma kommer fram till mig. Jag kände hennes hand innanför mina byxor . Då hände då hände det de skrek polis! Och handen försvann på två sekunder och alla hade stuckit snabbt som blixten. Sedan efter så åkte vi hem och jag åt lite och gick och la mig men innan jag la mig så skrev jag i min dagbok.


Tobias B

3 maj


I morse vaknade jag av att Rickard slog igen kylskåpet. Jag satte ner mina ben i golvet från sängkanten. Golvet knakade när jag gick ner till köket. När jag hade ätit och tagit på mig kläderna gick jag ut till moppen. Jag satte mig på moppen och startade den med ett kick. Jag vred om gasen och drog iväg mot skolan. Deta ögonblicket såg jag henne, jag åkte fram till henne. Hon doftade som parfymen jag hade köpt till henne för två dagar sedan. Efter två röda möttes mina läppar mot hennes läppar. De var mjuka och lena. Hon satte sig på moppen och åkte med till skolan. På kvällen när vi åt blev jag så arg för att papppa tyckte jag var sen hem till maten. Jag drog salladsskålen i golvet och sprang upp till mitt rum med klampande jättesteg i trappen. Jag drog igen dörren så att handtaget lossnade och flög ner i golvet med en smäll. Jag ångrar att jag slog salladsskålen i golvet men jag blev bara så sur på pappa just i det ögonblicket.
Simon

Nypons dagbok 19 september

Idag hände en läskig sak! Jag fick ett meddelande från Hanna. Hon skrev att hon inte passar in i världen och är rädd för att dö. Det stod också att hon befann sig på Högklint så mitt blod började cirkulera dubbelt så snabbt än vanligt och kände att mina ben blev svagare. Jag ville bara lägga mig ner på marken och glömma allting men jag klarade det ändå. Det skakade i hela mig när jag satte mig på cykeln för att hjälpa henne.
Vinden susade i öronen på mig och jag kände hur håret reste sig. Jackan fladdrade i vädret som en flagga och jag försökte böja mig ner så mycket som möjligt för att minska luftmotståndet. Mina tinningar börjar dunka och jag känner blodsmaken i munnen. Tankarna bara virvlar runt i huvudet på mig, men jag måste vara stark!                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                       Var kunde hon vara? Plötsligt ser jag eld komma från skogen och det är marschaller som är uppsatta som en ring. Första tanken jag fick var Hanna. Hon låg där på marken med magen uppåt och dirigerade med armarna så jag sprang dit. Hennes ögon bara snurrade och hennes tal var helt sluddrigt, men jag hörde att hon frågade efter mig. Jag försökte resa på henne men det var hopplöst, hennes ben var för svaga och hon hade ingen balans. En bit bort vid en marschall ser jag en spritflaska och en plastburk med en varningstriangel på så jag ringde 112 direkt.
Det känns bra att kunna andas ut ordentligt nu när jag ska gå och lägga mig. Det var skönt att få beskedet från sjukvårdspersonalen att Hanna kommer att klara sig. Klumpen i halsen är borta och illamåendet har försvunnit. Härdanefter kommer jag inte att dissa Hanna som jag har gjort tidigare.


Samuel

5 juni

Helt sjukt, känner mig så lycklig. Jag tog mod till mig och berättade allt för Lina idag. Sen hon kom hem till mig, stod därutanför dörren på vår gamla båt, hon, finaste snällaste Lina i nian, och sa till mig, den nya konstiga killen med stort hår och luffarkläder i sjuan, att hon var kär i mig, har jag både längtat och plågats över att våga prata med henne. Tänk om det var försent. Jag var i chock, tankarna stod still, ville prata men läpparna rörde sig inte, det kom inget ljud. Hjärtat slog snabbare och jag fick panik över att bara stå där som ett fån, men det var omöjligt, hon vände sig om och gick. Jag kände mig både full av lycka men tom inom mig samtidigt. Trodde aldrig att just hon skulle vara kär i mig! Hade varje gång vi hälsat i korridoren känt pirret i magen, och varje gång vi pratat förstått att det var något speciellt med just henne. När hon nu sa att hon hade känslor för mig, blev jag så chockad att jag inte kunde svara, att jag faktiskt älskade henne tillbaka.

Men idag, på festen i parken, hittade jag henne, gömd bakom en sten, helt ensam, så fin i sin röda klänning, och jag berättade allt. Vi bara kollade på varandra, och båda började le, det var en sån underbar känsla, att inte säga något, men förstå hennes tankar, hur lycklig hon blev, hur lycklig jag blev när hon blev lycklig. Hennes ögon som förstorades av både förvåning, lycka och lättnad när jag berättade att "flickan från Indien på min vägg" inte var min tjej. Vi gick till dansbanan, dansade, tryckte henne nära mig, hon ville vara nära mig, det kände jag, gav henne en puss, en fin försiktig. Vi gick ganska snart hem och när vi var själva blev det plötsligt lite pinsamt, båda gick långt ifrån varandra fast vi visste att båda ville gå så nära varandra som möjligt, då plötsligt ramlar hon, jag märker att det är med flit men tycker det är så himla gulligt! Jag fångar henne och vi båda ramlar och skrattar. Där ligger vi, ingen reser sig, känner hennes läppar som söker sig till mina, vi låg där länge, folk gick förbi, vi brydde oss inte, hennes kompis Carro stannade och kollade på oss och log lite, men ingen av oss brydde sig. Vi bara brydde oss om varandra, våra läppar som åt upp varandra, att utforska varandras munnar, allt var underbart. Ville aldrig att det skulle ta slut. Men till slut så sa vi hejda, kysstes lite till, och gick sen åt olika håll, men med samma lyckliga känsla inombords.

Rebecka

12 Maj, Fredag. 23.47

Idag var det värsta kvällen i mitt liv. Jag, Lina och Thea var i parken och skulle festa och ha kul. Vi kom dit vid ungefär .. Eh vad fan jag vet inte! Någon gång på kvällen i alla fall. Jag tog med mig fyra vinflaskor till oss, en var. Vi hade bestämt oss för att träffas vid stenen runt klockan nå't runt 21 för att hinna ha en förfest ensamma innan festen i parken började. Thea var sjukt taggad på att börja dricka vin och hon hade pratat om den här kvällen sedan länge tillbaka. Hon hade tjatat om att jag var tvungen att dricka ikväll även om jag aldrig gjort det mer än lite grann. Och då hade allt börjat snurra runt runt, allt blev suddigt och jag vaknade upp på kalla marken bland löv. Hade tunt lager med snö,helt kladdigt runt mig, vad hade hänt medan jag var helt borta egentligen? Faaaan jag hade spytt ner hela mig!! Fy Faan vad pinsamt!  Alla hade fotat mig.. Aja skitsamma, nog om de nu! I alla fall så började vi vår förfest och började snacka om killar. Lina snackade om Danne hela kvällen och hon frågade oss vad vi tyckte hon skulle göra. Hon skulle tydligen ta ett snack med honom och ja,, om jag känner henne rätt så lär det ju bli ett ligg eller två.. När vi hade druckit varsin flaska med vin så drog vi till den stora festen. Lina såg Danne direkt, hon gick mot honom och bad mig hänga med. Jag hängde med och på vägen till honom så bad hon mig hålla sig lite i bakgrunden så de kunde snacka ifred men hon ville jag skulle finnas vid hennes sida om han skulle vara så full så han skulle spöa upp henne eller vad fan som helst. Men allt gick bra och vad var det jag sa?? Jo, de blev hångel och kramar och lite taffs här och var. Plötsligt så kom de pussandes och höll varandra i handen och sa "vi draer häem nue" med brytning som en proppfull övergäst padda eller som när man har proppat munnen full med marshmallows du vet. Jag och Thea gav upp då också och gick hem till oss. Hade ju dock velat träffa någon snygg kille.. Men vi var så sjukt trötta efter en jävligt jobbig vecka i skolan. Men nu gott folk som läser det här kanske, förmodligen bara jag men vafan tänk om iaf, nu ska jag sova! Har varit en lååång dag!
Puss och kram bästa dagbok, från ett övertrött tjej!


Othilia

13 maj 23:43

Jag kom nyss hem, jag hade sällskap med Lina hem från Lillis fest. Det var långt till korsningen då vi gick åt varsitt håll, vi hann prata en del och jag fick veta mycket om henne som jag inte redan visste. Lina tog mig i handen efter festen och höll i den ett tag, jag kände hennes varma hand hårt tryckt mot min, det bubblade så där i magen då. Den här kvällen var magisk. Det var inte riktigt kallt ute,  inte riktigt varmt heller. Det blåste, Linas hår fladdrade och en lukt av nytvättat hår kom med vinden. Lina luktade lite som när man går ut på en sommarmorgon, kanske som blommor ibland. När jag är nära henne pulserar mitt hjärta snabbare än vanligt, det liksom pirrar i magen och jag kan inte sluta le. Jag log nog hela vägen hem efter att Lina och jag skiljdes åt förut i korsningen. Hennes utstrålning ger mig en känsla av lycka och jag känner mig som att jag svävar på moln. Vågar jag berätta för Lina att jag gillar henne mer än en vän, hur jag verkligen känner? Kanske känner hon inte på samma sätt som jag, skulle jag ringa? Säga det rakt till henne och skämmas ihjäl? Vi brukar prata i skolan, fast det är inte samma sak som när vi är ensamma. I skolan så står alltid Thea, Malin och Carro som är några tjejer i Linas klass som  inte verkar gilla mig speciellt mycket och när de ser oss höjer de ögonbrynen och spänner sina blickar i oss. Lina verkar inte bry sig, hon är så härlig. Låt Lina känna likadant som jag.


Nora

Ivars dagbok

Fredag, 15 september, 19.00
Ännu en tråkig dag!
När jag vaknade imorse kunde jag inte vänta längre, jag måste få reda på varför hon inte hejar på mig längre. Att hon inte ens kan kolla upp så jag kan få se hennes vackra ögon, som jag inte kan klara mig utan att se varje dag. När jag ser henne så bara lever jag mig in i en annan värld med bara hon och mig. Det pirrar i hela kroppen när jag ser henne, men jag vågar ändå inte gå fram till henne och fråga vad som är fel. Så jag skrev en lapp. "Hur är det egentligen, undrar Ivar?" Jag undrar verkligen vad det är. Hatar hon mig? Och om hon gör det så vill jag veta varför! Men hon svarade inte, måste prata med henne imorgon!
När jag kom öppnade jag ytterdörren gick in och drog jag igen dörren till mitt rum och slängde mig ner i sängen. Jag fattar inte hur jag kunde skriva en lapp, jag skulle bara ha gått fram till henne och pratat. Nu kommer det bli mycket pinsammare att göra det imorgon. Jag slog med benen i sängen tills de domnade bort, men jag slutade när jag kom på att mamma var hemma. Men som tur var så låter mammas dammsugare mer än en någon annan dammsugare kan låta. Sedan låg jag bara en stund och tänkte på hur jag skulle klara av att prata med Lina imorgon utan att skämma ut mig själv för mycket.


Nils

Ivars dagbok

Den här kvällen, då är det fest på Folkets park, och min stora kärlek kommer vara där. Den där tjejen som bara är min, hon med mellanlångt, brunt, vackert hår. Sånt där hår som man bara vill dra händerna igenom och rysa när hårslingorna sakta glider ur handen mellan fingrarna. Hon som för alla andra är en vanlig tjej, men som för mig är hela min värld, hela min musikaliska, tråkiga och mysiga värld. Det enda jag kan tänka på är att få ligga i min lilla hytt i slutet av våran gammeldags holländska husbåt med Lina i mina tunna armar under filten som mormor stickat. Lina Karin Berglund, min Lina, eller? Ivar Berglund, då låter jag som en sån där rynkig gammal gubbe som kämpar sig fram med rullatorn mellan gatorna i vår lilla stad. När det ser ut som varje sten på kullerstensgatorna är ett berg att bestiga. Men det är väl ganska ok ändå..  Om en timme börjar festen.
Jag ser framför mig hur jag kommer dit, musiken dunkar, från de svarta stora högtalarna, som har hela parken som sin publik, till mina fötter som står på det gräset som just nu har flera hinder personer att lyfta, ända in i mitt hjärta, mitt hjärta som bara dunkar för Lina. Jag ser henne, där på golvet med alla nior som är alldeles överväldigade över att få sluta nian, alla gymnasieelever som har plankat in med några stupfulla tjejer dom har raggat upp, och med allt annat folk inne på parken. Alla är där, men jag ser henne, det blir slowmotion och som i Birkareklamen, en hel sjö med fulla tonåringar och där mitt i står min fina Lina, hon står och rör på sina små höfter på dansgolvet,lyfter fötterna från marken varannan sekund och hoppar upp i den tjocka luften av rök, äcklig andedräkt och svett men ändå ser ut som en ängel. Min ängel, men hon vet inte om det, jag går fram och kysser henne. Som i en film, långsamt och försiktigt...

Jösses festen börjar om tio minuter! Önska mig ett gott lycka till min kära dagbok, min bästa vän som håller alla hemligheter bakom lås och bom, hejs.


Nikita

Linas dagbok - Hur kär får man bli?

12/09 - 04  Fredag     Kl: 21.47
Idag har en enorm tyngd som väger ton lyfts bort från mitt bröst. Det klämde på min bröstkorg så att jag inte ens kunde ta ett litet andetag utan att det gjorde så sinnessjukt ont. Och nu vågar jag andas igen. Jag kan andas igen!
När jag var på väg ner mot parken i den kyliga luften och de orangea löven som låg utspridda på gatan och på det fortfarande ganska gröna gräset så såg det folktomt ut i parken och jag släppte Tarzan, men det jag inte visste var att det stod någon nedanför slänten bort mot ån. Jag såg att Tarzan stod och kelade med en person i mörk luvjacka. Personen vände sig om och gissa vem det var... Adam! Vi pratade lite om Tarzan, vi pratade också om Adams förra hund, Pucko (lite konstigt namn tycker jag). Vi började prata om att Pucko hade flyttat till en annan familj för att Adams mamma blev allergisk. Efter det började vi prata lite om min mamma och att hon stack till Bryssel, vilket Adams pappa också hade gjort (skumt!). Redan när han ställde första frågan om min mamma så kände jag hur gråten började samlas i halsen. En sak som Adam sa ekar fortfarande i mitt huvud: "Farsor sticker, det har man ju hört. Morsor sticker inte.". När han sa de där orden så kände jag hur all ilska kom upp, all ilska mot Marie, all ilska mot Kasper och all ilska mot mamma bara kom som ett bombnedslag. Jag brast ut i tårar, jag trodde att Adam skulle gå för att det blev för skumt, men det gjorde han inte, han la sina armar runt om mig och jag grät mot hans hals. Det kändes som att han var min bror. Och vi äntligen hade hittat varandra. Jag berättade allt för honom, verkligen allt. Allt om mamma och allt om Marie och Kasper. Det var så enkelt att prata med honom. Efter vi hade pratat en lång stund så kollade jag på klockan. Fem över sex! Jag hade helt glömt bort Andreas. Jag tog tag i Tarzan, sa hejdå till Adam och jag sprang för kung och fosterland. Och såklart när jag bara hade en liten bit kvar så ska jag ju såklart snubbla... Jag gjorde illa vänster knä och höft rejält men jag försökte att inte visa det.

Nu orkar jag verkligen inte skriva mer, det va en enormt känslosam dag, skriver om Andreas och breven från mamma senare.


Matilda

Tisdag, 4 september,16:10

Äntligen så stod vi där mittemot varandra utanför min husbåt. Vi såg varandra i ögonen utan att säga nånting. I det ögonblicket ville jag bara att hon skulle säga att hon gillade mig men jag var jättenervös, hjärtat bultade och jag var spänd. Till slut frågade jag varför hon hade varit hemma hos mig. Hon sa att hon hade gjort nån undersökning om holländska båtar men mamma visade mig hur hon som varit hemma hos mig såg ut och hon pekade på dig, så: Varför va du hos mig? Hon stod där, Lina och sa att hon hade varit hemma hos mig för att hon gillar mig. Äntligen så sa hon det jag har väntat på! Sen så småsprang hon iväg. När hon sprang iväg så ville jag också säga att jag gillar henne men jag kunde inte säga nånting. Jag blev så chockad att jag inte kunde inte säga nånting och jag ångrar det fortfarande. Då sa jag till mig själv att jag skulle hitta henne imorn och berätta vad jag tycker.


John

14 mars

Idag va jag med tea vi pratade om danne och lina och att lina skulle göra slut med danne hon sa att jag inte fick säga nåt för det skulle förstöra allt. Jag vet att danne gillar lina för han har sagt så Och jag vet att danne kommer bli ledsen. Danne är min vän och jag vill säg. Jag var tvungen att säga de men sa de på ett snällt och förstårligt sätt.
15 mars
Danne blev ledsen när han hörde va jag sa.


Jesper

Ivars dagbok

Äntligen! Idag kysste jag LINA, jag ska bäretta exakt hur det gick till!   Lina satt där bakom en sten, jag tyckte synd om henne där hon satt och jag ville säga att jag älskade henne. Jag gick fram till henne och frågade vad hon gjorde
Lina- väntar på Carro, hon skulle komma klockan 8
Jag-men klockan är ju 10! (Jag tyckte så synd om henne men det sa jag inte) Men du sa ju att du älskade mig... Jag älskar dig också
Lina- VA!
Sen klättrade hon över staketet och vi gick in på dansgolvet och där kysstes vi!
Det kändes så mäktigt hur våra läppar möttes och det kändes som det bara var jag och hon!


Emil T

Kennys dagbok

När jag vakna imorse gick jag till köket var det lika tomt sen Rikard dog! inte två kaffe koppar på diskbänken det fanns mat rester i kylen ingen Rikard som ätit upp resterna. Jag gick ut till min moppe som stod lutad mot husväggen satte mig på den kickade 1gång 2gånger 3gånger då gick den igång jag tänkte jag skiter i skolan idag jag orkar inte jag åkte iväg till affären sprang in ville inte se några blickar mot mig tog snabbt 2 Coca-Cola gick till kassan betalade och gick ut. När jag kom hem så satt pappa vid bordet och drack kaffe och nästan grät jag gjorde inget mera den dagen!

Emil S

Theas dagbok

5 mars
Idag hända nåt i skolan. Lina stod upp mot mig och sa vad hon verkligen tyckte om mig. Jag, Malin, Carro och Lina satt och pratade sen sa jag något och Lina sa imot mig helt plötsligt. Först var jag förvirrad men sen förstog jag att hon menade allvar. Hon sa helt enkelt upp vår vänskap bara så där. Hon sa att jag är fejk, jag ljuger ofta och är allmänt en dålig vän. Är jag verkligen en dålig vän? Hon kanake har rätt...
Det är kanske därför jag kanske ligger och gråter som en treåring, sminket rinner ner för mina röda kinder och det känns som en stor klump i magen som sakta äter upp mig inifrån. Känner mig som en sjukt dåligt person.. Jag försöker bara passa in i skolan men tydligen gör jag fel. Äsch, jag skiter väl i Lina. Hon är inget utan mig. Jag kan vara med Malin eller Carro istället. Men tror inte jag går till skolan imorgon i alla fall..
Emil E

Dagbok från Det här är ingen film med lyckligt slut

Idag hände något fruktansvärt, jag fick ett mail av Hanna hon vill träffas. När jag kom dit så fanns hon ingenstans. Jag kollade runt hela huset ingen var hemma. Jag sprang runt hela huset jag kollade i varje vrå, men ingen Hanna så jag gick till den branta klippan och nere där låg Hanna nere på botten! Det var mörkt och kallt, klippora hängde över havet. Det såg ut som om hon hade hoppat så jag sprang ner till botten av klippan och där låg en ring av marschaller och i mitten låg Hanna. Hon såg blek ut och lite full faktiskt, jag såg en spritflaska men det var inte den som gjorde mig rädd utan det var en tom plastburk med en varningstriangel på.

Elias

Ivars dagbok

5 Juni
Äntligen! Äntligen hände det jag har drömt om så länge. Nu är hon min! Efter att jag hade suttit länge här hemma och tänkt bestämde jag mig för att leta upp Lina, jag behövde berätta för henne. Berätta för henne hur hon gör mig helt knäsvag genom att bara titta på mig, hennes underbara doft som gör mig alldeles yr i hela huvudet, henne leende som lyser upp hela korridoren när hon går förbi och hur varn jag blir i kroppen när hon sitter nära mig. När hon sa att hon var kär i mig på båten blev jag så otroligt lycklig, så lycklig att jag skulle ha kunnat ställt mig och dansat, men jag var också så chockad över att hon...hon gillade mig! Jag blev så chockad att jag inte ens fick fram något ljud, jag var helt stum, jag stod bara där och tittade på hennes vackra ansikte och hennes hår som blåste runt i vinden. Jag ångrar mig så mycket att jag inte sa något då, men jag behövde berätta för henne. Bättre sent än aldrig. Så jag satte på mig skorna och gick till det första stället där jag tänkte mig att hon skulle kunna vara, Folkets park.
När jag kom dit var det enda man hörde dunkande musik och skrattande och lyckliga nior. Jag såg den långa kön och suckade djup. Tänkte att det finns väl inget annat sätt att komma in om jag inte ställer mig där.
När jag hade stått där i en timme eller så var jag äntligen inne. Det var fullt av berusade och dansande människor överallt och det luktade en stark doft av parfym och alkohol. Jag gick till sidan och började gå längs stängslet, tänkte att jag kanske ser bättre då. Jag passerade flera par som såg väldigt lyckliga ut, kanske kunde jag och Lina bli som dem. Efter att jag hade gått förbi några avsvimmade nior och något varv runt toaletterna såg jag ett väldigt bekant ansikte titta fram bakom en sten och jag var 99% säker på att det var Lina. Jag hade rätt, det var Lina, och när hon såg mig tyckte jag nästan att hon såg lite panikslagen ut. Då blev jag helt plötsligt väldigt nervös, tänk så var det för sent, hon kanske inte ens gillade mig längre. Men vi började prata och jag berättade för henne hur jag kände. Haha, jag tror att hon blev lite förvånad av vad jag sa, det såg ut som det på hennes ansiktsuttryck iallafall. Hon berättade om hur hon trodde att Elunia var min flickvän och jag fick henne att förstå att det bara var ett stort missförstånd. När jag frågade henne om jag kom för sent, flög hon upp, som om det var ett krig på gång, klättrade över stängslet och var snabbt över på min sida. Där stod vi öga mot öga, jag tyckte nog att det var lite pinsamt, men hon log, brett, med hela ansiktet, det där underbara leendet. Sen tog hon min hand och drog med mig till dansgolvet. Så där stod vi, mitt på dansgolvet och det kändes helt rätt.

Tack och hej leverpastej!

Clara

18 september

Idag har det varit den värsta dagen i mitt liv.  Nummer 1: Prinsessan i mitt liv har lämnat mig, säkert för någon snygg jävla perfekt prins med supersexiga ögon som glittrande diamanter, 100 pack på magen, okej inte 100-pack men magen full av massa rutor som lockar hennes glittrande små ögon att stirra på dem. Och Hulken är han givetvis. Påminn mig inte, jag vet att jag är svartsjuk men inte mitt fel att min korkade mamma födde en ful liten kille med världens sämsta självkänsla.
Jag vet heller inte om jag ska gråta som en stackars bebis eller bara vara cool och le även fast mitt hjärta gått sönder i oändligt många bitar. Hon var verkligen som solens strålar för mig. När jag mådde som sämst kramade hon om mig och hennes babyparfym bara svepte in i mina torra näsborrar. Det kändes verkligen som att hon gav mig den där bekräftelsen att jag var den enda som fanns i hennes liv. Men jag förstörde det verkligen. Hur kunde jag bara förstöra chansen att leva med universums vackraste flicka?
Nummer 2: skolan idag har varit ännu mer skit. Hade hjärnsläpp hela dagen som gjorde att alla stutsande mattetal bara skrattade åt mig för att jag inte fattade ett skit av vad som stod i matteboken. Men är inte så lätt när jag väcktes av att min lillebror satte på Justin Bieber på radion. Det gjorde ju också att jag ramlade ur sängen och spräckte upp mitt knä för jag ramlade på min lillebrorsas jävla legobit. Varför ska allt hända mig, är jag född för att gå igenom allt det här? Är jag född för att få lyssna på Justin Bieber som sjunger som en åsna? Nej usch, skulle hellre äta upp min avföring än att ens få träffa honom. Bara hans namn gör mig äckligt spyfärdig.
Vad ska hända i morgon? Ska jag vakna upp av att jag äter upp mina kallingar? Eller kommer JAG bli uppäten av en kalsong? Slår vad om två miljoner att det kommer bli hemska dag nummer 2 också för Danne Otursbarn.

Puss Tjo Fula Ko

Carro

Ivars dagbok

29 mars

Hej idag hände nått konstigt. Det knackade på dörren. Det var en tjej som hette lina från vidar skolan. Hon sa att hon gjorde en undersökning om holländska båtar. Hon fick komma in och titta. Hon verkade ointreserad av båten. Det kändes som de var nått annat hon ville. Hon hade inte ens penna och block med sig så jag vet inte hur hon ska komma ihåg allt jag berätta. Efter ett tag knackar de på dörren igen. det är grannen. jag går dit och lämnar henne ensam. Sen när jag kommer tillbaka är hon påväg ut. utan att säga nånting. Som att hon hade sett nått konstigt. Jag undrar vad, Det kändes som hon var kär i ivar.

Nypons dagbok. 17 juni


Idag hände något fruktansvärt. Jag fick ett mail av Hanna som det stod att jag skulle gå till högklint. Jag skyndade mig dit men när jag kom dit så var det ingen vid huset så då gick jag bakom huset till högklint. Jag sprang till utkiksplatsen och ropade efter henne. Men jag fick inget svar. Jag ser att det brinner i skogen. det är Hanna som har tänt en ring av marschaller. Hon var asfull. Jag ser en spritflaska och förstår att hon har druckit mycket. Hon säger att hon vill sova så jag ringde ambulansen. När ambulansen kom fram till akuten så var hon helt helt borta. När jag hade suttit där två timmar så sa sjukhuspersonalen att hon skulle klara sig men att det var på håret. Jag mådde mycket bättre när läkarna sa att hon skulle överleva.

Anton

Vad hände med Lina?

Idag hade jag, Carro, Malin och Lina bestämt att vi skulle åka och ta en fika. Det blev som vi bestämt och vi alla tog en varsin kopp te. Jag var den enda som hade pengar till en chokladboll. Snacka om att man har fattiglappar till kompisar!
Alla började prata, om Lina och hennes kärlek. Ja, vi har nämligen märkt att Lina beter sig annorlunda. Hon måste vara kär.
Detta har alltså gjort att Lina fått lite extra uppmärksamhet, vilket gör att jag fått mindre. Så medan alla höll på och pratade om Lina och hennes kärlek så satt jag bara där. Jag var tvungen att göra någonting, fort! De pratar med henne som om hon vore viktigare än mig. Hon är ju bara Lina, hon den där Lina som ingen bryr sig om. Hon är bara med oss för att gruppen ska bli tillräckligt stor, och det tror jag vi alla vet. Hon är bara så mesig. Hon varken dricker eller röker!
Jag funderade ett tag och kom sedan på vad jag kunde säga för att dra blickarna till mig!
"Jag och Lillis firade iallafall 50-gångsjubileum igår!" Fick jag fram.
Det verkade bara vara Carro som brydde sig...
Efter att ha smådiskuterat med Carro om mitt och Lillis 50 ligg i några ynka millisekunder (det var vad det kändes som iallafall) så började de såklart prata om Lina igen.
Hon började sen snacka om att hon skulle börja på något jättemesigt bondgymnasium. Jag kommer inte ens ihåg vad de hette, jag ville inte veta. Jag ser bara framför mig hur hon sitter där i gröna, Bondiga hängselbyxor med grisskit under skorna och håret uppsatt i en slarvig tofs. Jag tyckte nog ändå att det lät ganska mysigt. Men det skulle jag aldrig kunna säga.
De pratade om det en lång stund men sen blev det tyst. En sån där pinsam tystnad då man till och med hör killen vid bordet på andra sidan caféet dricka sin Latte. Jag hade nu min chans att prata om mig.
Jag började återigen prata om mina och Lillis alla ligg och nu verkade alla mer intresserade, eftersom det inte fanns något annat att prata om. Jag såg hur Linas ansikte formade sig till en sån där min som pappa alltid brukar ge mig när jag gjort något dumt, men jag förstod aldrig varför.
Efter ett tag så small det, Lina var riktigt irriterad och hennes ansikte formade sig nu till något helt annat än pappas klagomin. Hon gnällde på att det var så omoget av mig att bry mig så mycket om status och allt jag gör med Lillis.
Vad hände där liksom? Från att ha varit det tysta lilla mesen till någon som står och hackar på mig! Vem fan tror hon att hon är? Jag kände hur ilskan i mig steg från tårna ända upp till huvudet och hade jag varit med i en serietidning så skulle det kommit rök ur öronen på mig. Jag visste inte om jag skulle ställa mig upp och tjafsa tillbaka som i en scen av nån serie på MTV eller om jag skulle låta henne hacka på mig.
Hon tog upp att hon aldrig skulle kunna lita på mig och blabla bla... Bara för att jag sa till Lillis att hon tänkte göra slut med Danne. Lillis är ju min kille? Jag litar på honom till 100%! Jag säger allt till honom! Varför skulle jag inte säga det här?
Alla blickar låg på Lina som hade ställt sig upp. Hur kunde hon säga så om mig? Så jag drog det klassiska, började gråta. Jag kände hur ögonen blev helt röda och det måste ha gått över till hela ansiktet, då det kändes som att temperaturen här inne höjts rejält. Jag kände mig faktiskt ganska ledsen, lite skyldig, så det var skönt att känna tårarna rinna ner på kinden och känna Malins hand om mig. Jag kände hur allas blickar låg hos mig, även fast jag inte kunde se det då mina ögon var fyllda med tårar.

Det var meningen att bara gråta lite sådär fint, som på film. Bara för att blickarna skulle hamna hos mig, på mina tårar. Inte på Linas fula surface. Och det funkade för nu satt Carro och Malin vid mig och gjorde allt för att jag skulle känna mig bra. Och då gick det inte riktigt som planerat. Lina tog sina saker och gick. Jag såg det inte då mina ögon sved av alla tårar som försökte klämma sig ut, men jag hörde smällen i dörren. Och då släppte allt. Jag började storgråta. Jag vet inte vad det kom ifrån! Kanske var det känslan av att ha förlorat. Lina hade vunnit. Fast nej! Det kan inte stämma. Jag är bättre än henne och så är det bara! Imorgon ska jag visa henne, att Carro och Malin står på min sida.

Alma

Dagböcker på temat Att vara ung

Det går segt med den här bokbloggen... hm... ingen tårta än. I höstas läste vi böcker på temat Att vara ung och uppgiften var att skriva dagbok som en av karaktärerna. Dagboksinläggen kommer strax här!

Psst... jag ger mig inte. Jag SKA få baka tårta till mina gullpluttar.

Cecilia

torsdag 15 maj 2014

Recension om Ett hål i mörkret

Gillar du böcker där det händer saker hela tiden? Tycker du om ständig spänning blandat med sorg ?Gillar du böcker som sätter igång tankar? Då tycker jag du ska läsa den här boken! 

Boken handlar om Carl, killen som älskar sin farmor mest av allt. Den senaste tiden har Carls farmor åkt fram och tillbaka till sjukhuset. Hon är för det mesta pigg och glad. Men plötsligt en dag så händer något som får Carl att sjunka ihop och bli deppig. Men det som är bra är att den fina tjejen med gitarren  som har bor granne med går i hans skola. Hon kanske kan förändra hans liv? Vill du veta vad som hände den där fina dagen och vem tjejen är? Då tycker jag du ska läsa boken.

När jag läste den här boken så tänkte jag direkt på min morfar genom att faktiskt bara läsa vad den handlade om och det gjorde att jag ville läsa den.  Ville se hur Ingrid beskrev den känslan, känslan som jag kanske får samma som henne, känslan av att älska någon så himla mycket. Det var det första som dök upp i mitt huvud. Författaren Ingrid Olsson skriver bra tycker jag och hon skriver på ett sätt så man kan verkligen känna sig in i den situation och jag kan känna igen mig precis i den här situationen. Jag kände nämligen exakt samma sak när jag fick reda på att min morfar var nära att gå bort. Jag minns såväl hur mina tankar bara flög iväg. Allt kändes precis som för Carl, mitt liv förändrades. 

Jag tror Ingrid vill förmedla att man ska ta vara på tiden man har med sina familjer och släkt. Man vet aldrig när det kan hända något. Att man ska vara tacksam och tänka mer på vad man har i livet och att det faktiskt som sagt kan hända saker när man som minst anar det.

Othilia

torsdag 10 april 2014

Komma över

Har du också varit olycklig kär någon gång? Har du också dragit en lögn för dina föräldrar någon gång? Då kommer du att känna igen dig i den här boken. Den handlar om 17 åriga jesper.  Han var lyckligt kär i Emma. När Emma gör slut kraschar Jespers värld och han känner sig äcklig och värdelös. Hur ska han hitta tillbaka till lyckan igen?

Jag rekommenderar denna bok till alla tonåringar. Speciellt till dom tycker det är jobbigt att läsa.  Handlingen gör så man vill läsa vidare.  Den har också stor text och är inte så lång.

onsdag 9 april 2014

Fulast i världen

Simon och Siw träffas på sommarlovet mellan åttan och nian och blir kära, men när semestern är slut tappar de kontakten. Första dagen i skolan kan Siw knappt tro sina ögon. Simon står i dörren och ska börja i hennes klass. Det hade kunnat vara helt fantastiskt, men coola Evelina bestämmer att Simon är ful och en tönt som man inte kan vara med. Siw förstår att hon måste glömma Simon -ju fortare, desto bättre. De fula och konstiga får hitta andra fula och konstiga att vara med. Det är så världen fungerar, det är inte hennes fel.


Boken den var ganska seg i början. Men när kom in i boken vart den intressant.

Språk/stil det var helt okej, jag tyckte att det var bra språk och stil.

Desto längre man kom in i boken så vart den bättre o bättre.

Viktor

Fulast i världen

 Fulast i världen. Skriven av Ingrid Olsson.
Boken är lättläst och långtråkig för att det bara handlar om Simon och Siw. Simon har nyligen börjat i en ny klass efter sommarlovet. Simon är en vältränad och trevlig pojke och Siw tycker om honom. Siw är väldigt irriterad på Evelina för att hon redan har bestämt att Simon är en tönt. Evelina verkar vara den där personen som dömer saker i förväg utan att ha testat. Hon försöker vara någon slags chef över sina kompisar så att alla ska tycka likadant som henne. Siw och Evelina är kompisar men i den här boken är Siw väldigt trött på Evelina mycket för att hon är intresserad av Simon och anser inte att han är en tönt. Siw vill inte bli ovän med Evelina, men samtidigt vill hon att Evelina ska försvinna när hon pratar eller träffar Simon.

En spännande händelse i boken var när Simon och Siw var på samma fest och en kille i deras ålder börjar prata med Siw och det reagerar Simon på. Simon går fram till killen och frågar vad han håller på med och killen svarar lite stöddigt:
- Är det din flickvän eller?
Det blir oroligt och Siw står såklart på Simons sida men hon kan inte visa det för att Evelina är på festen. Siw gör troligen ett av sina dummaste val någonsin och säger åt Simon att sticka därifrån. Simon blir arg och ledsen och sticker hem. När Simon är ledsen vill han inte träffa någon alls. Han vill bara simträna och strunta i allt annat medans Siw försöker säga förlåt.

Boken var lite seg för att det bara handlade om Simon och Siw hela tiden. Jag vill att det ska finnas mer personer i en bok så att det kan bli fler personbyten när man tröttnar. Budskapet med boken är att väcka känslor hos läsaren, ett exempel från texten är: "Det hettar till i bröstkorgen. Slår upp till stora flammor. Siw har ett eldklot därinne." Det säger att Siw är väldigt arg efter att Evelina retat upp henne och man ska nästan själv bli lite arg och irriterad på Evelina.

Jag skulle rekommendera boken till någon som gillar lättlästa böcker för att det används inga svåra ord och är lätt att hänga med i.

tisdag 8 april 2014

Alla andra frågar "varför?" Jag frågar "varför inte?"

Boken "känslan av att hoppa" är skriven av författaren Ingrid Olsson. Det är en bok fylld med otroligt mycket känslor. Den handlar om tonårstjejen Lisen som snart slutar gymnasiet. Det är glad och förväntansfull stämning bland elever och familj inför slutet på dom oändliga skolåren. Det anordnas fester varje helg och det har precis blivit vår. Ungdomarna mår bättre än nånsin, verkar det som iallafall.

Lisen får en dag höra att en kille på hennes skola har hoppat från taket på stans parkeringshus. Såklart hon har hört om ungdomar som tagit sitt liv förut, men det har aldrig känts såhär verkligt. Hon undrar och funderar, hur känns det egentligen? Hur känns det när man är i luften? Ångrar man sig? Hon har tusen frågor. Hon börjar skriva, till den här killen som gick på hennes skola, som hon för några veckor sem sett varje dag i korridoren, men nu aldrig nånsin kommer se spåren av igen. Lisen känner att han är den enda som kanske kan förstå lite av hennes känslor. Hon berättar allt som händer, allt om killar, hennes tidigare bästa vän Siri som hon har glidit ifrån totalt, hennes ångest inför redovisningar, men framför allt hennes känslor. Hon verkar som en glad tjej med ett stort leende, men det där leendet är långt ifrån äkta. Hon var sex år när hon första gången funderade på om livet verkligen var värt att leva. Dom tankarna har växt sig starkare och hon har flera gånger varit uppe på kanter och höjder och undrat hur det känns. Hon skulle aldrig nånsin våga dela med sig av sina tankar till någon, hon är alldeles för blyg. Det är inte mycket hon vågar eftersom hon är så osäker på sig själv. Hon har alltid haft Siri till att ta med henne på fester och hitta killar. Men hon vill verkligen inte vara så blyg som hon är, men det är omöjligt att göra något åt. Hennes föräldrar anar ingenting om hennes innersta tankar, det enda dom ser är hennes breda leende och höga betyg. Likadant är det med hennes vänner. När eleverna på skolan fick reda på vad som hade hänt med killen var det enda man hörde "varför?" Och "varför gjorde han det, han var ju alltid så glad!". Lisen frågade sig istället "varför inte?" Och "varför skulle inte jag?". Hon hittade inget svar på frågan och mer och mer kändes det som rätt för henne att ta samma beslut.

I boken får man läsa alla Lisens brev till den här killen. Jag tror inte man kan förstå allt i den här boken ordentligt om man inte har känt det ungefär som Lisen själv har. Boken riktar sig till ungdomar och jag tycker inte att man ska läsa den om man är under 14-15 år. Hade jag läst boken för ett år sen hade jag nog iallafall funderat på om Lisen hade rätt, att det inte finns nån mening alls med att fortsätta. Boken hade inverkan på mig även fast den var kort och gick ganska snabbt att läsa. Det hände inte så direkt nånting i boken, den var mer som en dagbok skrivet som brev. Jag kan starkt rekommendera boken.

Att leva i mörkret

I boken Känslan av att hoppa av Ingrid Olsson får vi följa Lisen i hennes jobbiga tonårsproblem .
Det handlar om att Lisen är en otroligt blyg tjej som inte vågar så mycket. Hon låter t.ex hennes tjejkompis Siri göra det mesta åt henne t.ex dra med på fester, att hitta killar. Lisen tänker över tanken att begå självmord eftersom hon inte orkar vara den tråkiga tjejen längre . I hennes skola så var det en kille som begick självmord. Han hoppade från ett parkeringshus och en stor del människor blev chockade. Lisen blir väldigt påverkad av det och läser breven åt honom som läggs under ceremonin . Hon pratar även mycket om honom i boken som om att hon skriver till honom i boken. Lisen försöker flera gånger gå upp på parkeringshuset och ställer sig på kanten men hon kan bara inte hoppa. Hon struntar i att vara med sina vänner och familj även skolan för att vara uppe på det där parkeringshuset där hon är på kanten och mediterar om livet och söker svar på frågor.
Boken utspelar sig någonstans i Stockholm med Lisens umgängeskrets och familj. Lisen blir också lite smått förtjust i en kille som jobbar på ett fik och det visar sig att han börjar gilla henne mer och mer. Men Lisen får panik och sticker. Lisens största problem är att hon är rädd och får enkelt panik över grejer som hon inte kan hantera riktigt. Lisen har egentligen inte något problem i själva skolan eftersom hon har MVG i allt utom svenska men ändå så mår hon otroligt dåligt.
Jag tyckte inte så jättemycket om boken men den var lättförstådd och det var en typisk tonårsberättelse.
Albin


världens fulatste

Fulast i världen, av ingrid olsson

Simon och siw är båda 14 år och bor i helt olika städer. De träffades på en sommar camping, Dem träffades inte mycket och inte länge men tillräckligt för att dem skulle hinna bli förälskade. När skolan började för dem så letade simon efter siw för han ville veta om hon ville träffa honom.
Men skolans "drotting" evelina som tror att hon är störst,bäst och vackrats Säger till siw att han är "världen fulaste" så siw börjar undvika simon. Och då blir simon typ jätte deppig och nere, han årkar inte mer...

Boken var inte den bästa för att den handlade nästan bara om siw och simon.
 Jag tyckte Boken va lagom lättläst

Rekommenderar denne bok till ungdommar. För den handlar om ungdommar


En riskfull längtan

Redan i titeln Känslan av att hoppa kan man förstå att den här boken är djup och känslosam. Den Augustnominerade Ingrid Olsson har lyckats igen med att nå ut till människor genom att skriva en underbar bok om unga människors tankar och känslor.

Boken utspelar sig i ett helt vanligt samhälle i slutet av våren. Det är bara en månad kvar till studenten och allt är allmänt bra. Det är bra, iallafall tills det händer en tragedi på skolan. En kille tar livet av sig. Lisen, som är en av eleverna där, tar nog den här händelsen på ett annat sätt än de flesta. Även fast hon inte har någon som helst relation till killen börjar hon skriva brev till honom. Det är nämligen så här att Lisen själv har haft tanken att göra slut på sitt liv, så när hon får reda på att det är någon som antagligen har haft liknande tankar som hennes, tar hon hjälp av det. Hennes liv består av konstant blygsel och rädsla, något som hon har det enormt jobbigt med. I de här breven skriver Lisen om sina känslor och tankar, om allt som hon känner att hon inte kan berätta för någon annan. Hon skriver även om en viss person som har fått ett stort intresse för Lisen och som aldrig slutar ringa eller smsa.

När jag väl hade börjat läsa boken kunde jag verkligen inte lägga den ifrån mig. Man ville alltid veta vad som hände på nästa sida. Jag tror att det är dels för att författaren lyckades göra så att budskapet i varje mening framgick, vilket gjorde att boken blev hundra gånger mer intressantare. Eftersom jag själv är ungefär i samma ålder som huvudpersonen kan jag relatera till vissa tankar och känslor som beskrivs.

Det var nog inte en enda gång som jag tyckte boken var långtråkig eller att jag ville sluta läsa, utan den här boken rekommenderar jag starkt, speciellt till människor som är i tonåren. Men också till dem som själva kanske inte mår så bra och sitter i en liknande situation som Lisen i boken.

Varför inte?

"Du vet inte vem jag är, men jag skriver till dig ändå. Jag har ingen annan jag kan prata med. Ingen annan jag  kan prata med på riktigt. Bara nån som du kan klara av det jag ska berätta. Bara du kan förstå det som finns bakom mina ögonlock."

Lisen är en tjej som är rädd för nästan allt. Hon är rädd för att hoppa från bassängkanten, är rädd för att prata med nytt folk och hon är rädd för att beställa mat på en restaurang. Men när hon står där på kanten av parkeringshuset så känner hon ingen rädsla. Hon undrar mest hur det känns. Vad är känslan av att hoppa?
Ingrid Olsson har skrivit boken "Känslan av att hoppa" som handlar om en tjej som heter Lisen och hon ska snart ta studenten. Hon pratar knappt med någon annan än sina allra närmsta vänner och föräldrar. Men hon kan ändå inte berätta någonting för dem.  Då börjar hon skriva till en kille som gick i hennes skola förut men han tog självmord. Det är bara honom som hon kan skriva till för han visste hur det kändes att må såhär, att inte vilja leva längre. Det är till honom hon kan skriva ut alla sina känslor. När alla på skolan fick reda på att han hade tagit själv mord undrade dom varför och vad han hade för anledningar. Men Lisen tänkte inte så. Hon frågade sig själv varför hon inte har gjort samma sak. Varför inte?
Men överlag så är inte Lisens liv så dåligt, hon har vänner och föräldrar som älskar henne, men ändå så är det något som får henne att stå där på kanten och undra hur det känns att hoppa. 

Personligen tyckte jag att det här var en mycket fängslande bok och nästan så fort jag började läsa den ville jag inte lägga den ifrån mig. Språket i "Känslan av att hoppa" är väldigt lätt att förstå, inte några allt för svåra ord. Jag tycker också att man får tänka lite själv i den här boken och när man läser den så börjar man fundera på nästan allt. Jag tror att jag tyckte om "Känslan av att hoppa" särskilt eftersom jag känner igen mig i några meningar och jag tror att den är en som når ut till väldigt många tonåringar för att jag tror att många känner igen sig litegrann i Lisen. Självklart så skulle jag vilja att den skulle vara lite längre eftersom jag tyckte att den var jättebra och jag ville inte att den skulle ta slut.

Jag rekommenderar den här boken till de som är 14-17 år men också äldre. Jag rekommenderar starkt den här boken till människor som antingen vill förstå sig på folk som inte mår bra och inte vill leva längre, eller till dom som mår ungefär som Lisen gör i boken. Jag tror att den här boken skulle hjälpa de personerna som mår så och få dem fundera på om man verkligen vill ta sitt liv.
En av de bästa böckerna jag läst! 

Vad händer efter hoppet?

Boken heter "Känslan av att hoppa" och skriven av Ingrid Olsson.
" - Jag tycker det är så jobbigt att leva,vill  bara försvinna. Varför? Varför kan inte jag få vara lycklig och glad som de andra? De andra lyckas, vad är det som gör att inte jag lyckas? Varför kan jag inte bli av med min blyghet?"

Boken handlar om en tjej som heter Lisen. Hon går på gymnasiet och ska snart ta studenten. Siri är hennes bästa kompis, Siri har tagit hand om Lisen i skolan. Lisen hänger aldrig med sina kompisar på fester. Lisen är blyg, hon får prata med kuratorn. Men hon tycker det är jobbigt, så hon säger att allt är bra men det inte är det. Hon berättar mycket om sin barndom i början av boken. På somrarna brukar Siri följa med Lisen och hennes familj till deras sommar ställe. Men den här sommaren vart det inte så. Det var bara hennes familj. Men i grannhuset hade det flyttat in en ny familj, i familjen fanns det en kille i samma åldern som Lisen. Lisens familj gick dit en dag för att hälsa på de, efter det var Lisen med killen varje dag. Lisen vill ta självmord men har svårt att ta klivet ut från taket.

Boken var inte spännande i början men ju längre man kom i boken desto mer spännande blev det. Bokens budskap är att man aldrig ska sluta kämpa och tro på sig själv. Språket hon använder i boken är vanlig svenska och jag rekommenderar den här boken för personer som har det jobbigt i livet.

Vad är "Känslan av att hoppa" för dig?

I "Känslan av att hoppa" av Ingrid Olsson får du följa dramat om Lisen liv med många tankar och funderingar.
Den här boken är som en dagbok av Lisen som är huvudperson i boken. Hon är mycket hemma och på parkeringshusets tak. Sen har hon sin kompis Siri som alltid hjälper henne med att t.ex. komma till fester, få kompisar, gå ut och äta men Siri tröttnar på Lisen och de blir lite osams.
Jag tyckte att boken var tråkig men alla är olika, och jag tror att hon vill få fram att det kanske är många som mår dåligt utan att andra vet om det

Jag tycker den här boken passar alla, det beror på vem man är som person!

Emil T

Ingen vet vad jag egentligen vill

Det är en kille i skolan som tagit livet av sig och nu tänker Lisen väldigt mycket på att kanske ta självmord, att bara försvinna från allt och alla, att bara falla från den höga kanten att bara ta steget, om det är rätt eller fel vet hon inte? Om du läser den här boken får du reda på det, och hur kanske många ungdomar tänker om sitt liv.
Den här är boken heter Känslan att hoppa och är skriven av Ingrid Olsson. Boken är skriven i jag-form och den handlar om Lisens liv, en ung kvinna som har väldigt mycket tankar om livet. När alla i skolan får reda på att en kille har tagit livet börjar alla att tänka, varför? Varför gjorde han det? Men Lisen tänkte: "Varför inte? Varför gör inte jag det? Jag har ett väldigt bra liv, underbar familj och vänner som bryr sig om mig, väldigt bra betyg, MVG i allt förutom svenska, men ändå är det där steget över kanten nästan det enda som återkommer i mina tankar varje minut, varför?"
Lisen som går sista året på gymnasiet tänker som sagt väldigt mycket på livet, hur ska det sluta för Lisen ska hon göra så killen som tog livet, eller ska hon kämpa och verkligen kriga för att orka med livet, hon har det svårt. Om du vill veta hur det går för Lisen tycker jag du ska läsa boken.
Det är bra för både vuxna och ungdomar för att veta hur vissa ungdomar kan ha det, så man kan ha en fundering på deras liv eller om man har det jobbigt själv att man inte är den enda som har det så, så man vet att alla kan klara det. Jag tycker man ska läsa boken. Den är väldigt bra och intressant, blev väldigt fast nästan direkt och den är bra om man har det jobbigt eller för vuxna så dom vet hur man kanske har det.
John

Självmord utan anledning?

Om någon tar självmord tänker man att den personen hade det jobbigt i sitt liv, men man tänker aldrig på att hen kanske tog självmord utan anledning... "Känslan av att hoppa" är en ungdomsbok skriven av Ingrid Olsson.

Hela boken är ett brev skrivet av Lisen, mottagaren är död, han tog sitt liv lite innan hon skriver brevet. Lisen är en tyst tjej som bara pratar med sina föräldrar och vänner, hon brukar nästan aldrig prata med nån annan. Hon tycker inte om att vara i centrum. Hon har aldrig delat med sig av sina känslor tidigare men i detta brev får hon äntligen det. Hon tror att han är den ända som kan förstå henne. Lisen funderar nämligen själv på att ta självmord, men hon har inte så många anledningar till det, hon har föräldrar som älskar henne, många vänner, mat varje dag. Nästan inget att klaga på. Men hon brukar ändå vara på det där parkeringshus taket som den där killen hoppade ifrån. Nu är bara frågan: kommer hon att hoppa?

Boken var inte direkt så spännande eller fartfylld, och jag brukar inte vara intresserad av andra böcker, men den här var helt okej. Den fick mig att inse hur andra kanske känner sig. Vissa rader kanske man känner igen sig lite i. Ingrid använder ett vanligt skrivspråk med riktiga ord och man kan förstå lätt.

Så den här boken är inte den bästa jag läst, men jag tyckte om den och jag tycker andra också ska läsa den. Jag skulle rekommendera den  till folk som är osäkra på sig själva. Men det utesluter inte någon. Alla kan läsa den här så att man kan tänka ur andras perspektiv.

Skrivet av: Tobias Perneblad

Vad händer sen?

"Vi bara stog där och såg på när.."

Den här boken ett litet hål i mörkret är en bra Drama bok.
Är du en läsare som gillar lite sorg och vet hur det känns när man förlorar det bästa man har, någon som man stod väldigt nära och den bara försvann, då är detta en bok för dig.
Själv så är jag inte så intresserad av böcker men den här boken va speciell, den väckte upp tankar, jag tycker att Ingrid olsson är en bra författare för hon skriver böckerna så att de som kanske har problem med att läsa kan läsa och hänga med i boken.

Boken handlar om en kille som heter Calle, han har en lillebror vid namn Örjan.
Calles mamma ringer Calle och berättar att hans farmor hamnat på sjukhus. Calle hamnar på samma buss som sin nya granne hon som spelar gitarr. Några dagar efter fyller hans farmor år och hon får en t-shirt, farmorn blir bara sämre och sämre efter varje dag. Men vad händer igentligen? Vill du veta så läs boken.

Miljön i den här boken utspelar sig oftast hemma i hemmet eller på sjukhuset.
 När jag läste boken så tänkte jag på mig och min mormor vi är som bästa vänner, jag tyckte att boken var bra, man förstod oftast vad man läste om. Men ibland så förstod man inte vart dom var men förövrigt var boken en bok som jag skulle kunna läsa igen. Slutet hade jag svårt för att läsa eftersom att jag förstod vad som skulle hända. Författaren använde sig av mer slang ord än gamla ord, det var mer "nya" ord i texten tycker jag. När jag läste boken så tror jag att boken vill förmedla att man ska ta vara på det bästa man har. Att det lilla man har kan betyda så mycket.

Jag rekommenderar denna boken till personer som är runt 14-17 år ungefär, då man kanske inte tänker på hur bra man igentligen har det och att ta vara på det.  Det spelar ingen roll om du är en som läser fort eller lite saktare, du hänger med i boken iallafall.
-Paulina

Jag vill bara att du gillar mig

Boken heter "Jag vill bara att du gillar mig" och är skriven av Ingrid Olsson.
Jag vet inte riktigt vad det är för sorts genre för den handlar om så mycket och enligt mig är boken rätt förvirrande ibland men samtidigt intressant.

"Jag tittar på snön igen. Den rasande, rasande snön. Världen rasar och jag drar i jeansen framför spegeln. Jag är en vidrig ytlig päronrumpa."

En vanlig klass i gymnasiet är på väg till skolan, i boken får vi ta del av vissa elevers liv och väg till skolan, hur de mår, tänker, lever och hur de ser och tycker om de andra i klassen.

Boken är som uppdelad i kapitel om de olika eleverna i klassen och dem första är Katja, en tjej men väldigt lågt självförtroende. Den andre är Pär, den jobbiga killen i klassen. Sen har vi Andreas som är oberoende av tid och hatar klockan. Och så har vi Nellie, den tysta i klassen. Det är några av de som är med resten av de får du läsa dig till och vsd de tycker om varandra.
Det hrls utspelar sig i skolan och hemma hos några av eleverna och vi göt följs vissa under en dag och vissa under nån veckas tid eller två.

Enligt mig så blev jag förvirrad när jag lästa rätt ofta, jag märkte inte när det bytte kapitel så jag fick gå tillbaka och kolla hur det kom till det jag läste. Annars var det intressant och visade andras perspektiv på livet, jag gillar sånt och dessutom så tror jag att allt detta finns i huvudet hos de flesta ungdomar idag.
Stilen hon skrev i är väl okej men som sagt förvirrande, språket var därimot lätt att förstå, inga svåra ord eller något sånt.
Jag tror att Ingrid vill att alla ska veta att det är många ungdomar tänker så här i skolan och att föräldrar kan lära sig förstå sitt barn bättre.

Enligt mig var boken bra men den var lite seg i början men annars så. Jag rekommenderar den till de som vill försyå sig på ungdomar bättre eller vill veta hur de flesta ungdomar tänker nu för tiden.

Leva eller dö?

"Jag vet hur det känns där uppe. Vet hur det suger i magen och hur vinden tjuter i öronen när man lutar sig ut. Men hur känns det att hoppa?" Känslan av att hoppa är en stark och känsloväckande roman skriven av Ingrid Olsson. Valet mellan att leva eller dö, att inte berätta om sina innersta tankar för någon. Men så fanns ju den döda killen också.

Boken handlar om Lisen som är en blyg tjej som uppger sig vara rädd för allt. Hon går sista året i gymnasiumet och ska snart ta studenten, alla hennes kompisar går på studentfester och festar medans lisen stannar hemma. Lisens bästa vän Siri festar mycket och har många vänner, men Lisen har bara henne. Hennes lärare ringer hem till Lisens föräldrar och berättar att Lisen är ensam i skolan och hon börjar träffa skolkuratorn för att må bättre. Hennes föräldrar vet inte att hon är så blyg och mår dåligt, Lisen tyckte det var jobbigt att prata med kuratorn och sa redan efter några gånger att hon mår mycket bättre även fast hon mår lika dåligt som förut.
Boken har en inledning där Lisen berättar mycket om sig själv där hon berättar med sommrarna med sin familj och Siri där de badar och Siri badar förfullt medans Lisen inte vågar. Hon berättar att när Lisen var liten så tog hennes pappa med henne till badhuset varje onsdag för att ta simmärken. En av onsdagarna så bestämde de att hon skulle ta guldpingvinen dör man skulle simma bröstsim, flyta i 10 sekunder och hoppa från bassängkanten. Det tyckte Lisen vad allra jobbigast, att hoppa från kanten. Siri slutar åkande Lisen och hennes familj till sommarstället och nu är det bara hon och hennes familj. I grannhuset hade det flyttat in en ny familj med en son som Lisen kommer nära och de spenderar sommarlovet tillsammans.
Siri är hennes bästa kompis och har alltid funnits där för henne. Hon har alltid hållit vakt på toaletten när Lisen inte vågat låsa och bjuder alltid med på fester som hon annars inte blivit bjuden till. Men det händer något som gör att deras vänskap bryts.
Det kommer fram i boken att Lisen vill dö, att hon har en dödsdrift. Hon vill hoppa från parkeringshuset som killen på hennes skola gjorde för ett tag sen. Hon vet att parkeringshuset bara ör 20 meter högt och att det krävs minst en höjd på 45 meter om man ska dö. Om man ska dö från 20 meters avstånd måste man landa med huvudet före. Hon vill dö, men något får henne på andra tankar.

I början av boken ansåg jag att den var ganska långtråkig, det hände inte så mycket. Men ju längre in i boken jag kom så blev jag bara med tagen och insåg verkligen handlingen i boken. Boken är en väldigt välskriven roman och Ingrid Olsson fångar verkligen upp känslan på rätt sätt hos läsaren. En fantastisk bok helt enkelt, klart läsvärd. Slutet kunde dock varit lite ljusare kan jag tycka men annars är boken mer än perfekt. Det sätter som Ingrid framför Lisens tankar på är obeskrivliga, man förstår precis vad hon menar. Känslan av att inte orkar leva.
"Det skulle vara så lätt. Men ändå så svårt. Ett litet hopp bara och sen är det över. Sen behöver man inte tänka mer. Inte känna mer. Aldrig mer vara rädd. Den måste vara skön. Känslan av att hoppa."
Detta är ett utdrag ur boken där hon framför små korta meningar som innehåller flera tusen tankar. När man läser det så framställer man sig bilder under hela boken som också gör det lättare att läsa.
Jag vill starkt rekommendera boken till främst tonåringar Ich ungdomar som gillar att läsa mindre invecklade meningar och tänka en hel del själv. Klart en av de bästa böckerna jag läst.